x

Årets bästa enligt Daniel Horn

Årets bästa enligt Daniel Horn

Det kan ibland kännas som ett omöjligt uppdrag, att lista runt 20 album och sedan rangordna dessa. Så, för att göra det i alla fall lite lättare för mig gjorde jag flera listor av min ursprungliga. Och voila! Så mycket lättare att peka ut rena favoriter, även om jag värdesätter den förstnämnda här precis nedan som best of 2013.

ÅRETS DANS (OCH ÅRETS ALBUM ALLA KATEGORIER):

Disclosure – Settle

Förra året var några medelålders herrar från Storbritannien (Hot Chip) placerade på den här platsen. De stod där på grund av att de efter ett ordentligt gäng album äntligen hade hittat precis rätt – i tiden och i dem själva. I år får två pojkspolingar från samma ö ta över stafettpinnen och de gör det genom den där klassiska "vi skiter i vad ni har gjort, vi gör det bättre"-mentaliteten. Att det blev så bra har antagligen med deras ålder att göra. Det tomma bladet, ni vet. Att bröderna Lawrence redan nu kan det där med att nörda ner sig i ljud och produktion gör givetvis också sitt.

Settle är perfekt för din joggingtripp, för din road trip, för din tripp ut på dansgolvet, för din tripp in i dig själv. För söndagen, för vardagsstressen och -tristessen. Om någon i nutid anser att dansmusik är bruksmusik bör denna någon suga i sig Settle och sedan ta tillbaka allt. Disclosure har gjort 2013 års mest helgjutna ALBUM.

Några andra viktiga dansplattor:

Flume – Flume

Daft Punk – Random Access Memories

Jamie Lidell – Jamie Lidell

Segal – The Fens

ÅRETS HC/PUNK/METAL

Destruction Unit – Deep Trip

Både på Eclipse och Void fanns tendenser till stordåd, men det är på Deep Trip som Destruction Unit verkligen blommar ut. Just uttrycket "blomma ut" kan emellertid kännas fel i det här sammanhanget när vi pratar om rå, monoton och utspejsad punkrock som i de flesta fall speedkrautar vidare istället för att växa och lyfta.

Bandet med kopplingar till den framlidne Jay Reatard och hans The Reatards går nu för tiden på en helt rak linje. Det ska köttas riff rakt in i evigheten och produktionen är helt igenom klaustrofobisk.

Några andra viktiga plattor från den något hårdare skolan:

Beast – Dead Or Alive

Holograms – Forever

His Electro Blue Voice – Ruthless Sperm

Jex Thoth – Blood Moon Rise

Bombus – The Poet And The Parrot

ÅRETS POP:

Haim – Days Are Gone

Ni har förhoppningsvis redan hört de rakt igenom perfekta singlarna Falling, svenskproducerade Forever, The Wire och Don't Save Me, men det finns ju så mycket mer här. If I Could Change Your Mind smälter in snyggt i redan nämnda singlar, Days Are Gone står rak och stenhård med läcker "spattig" sång, My Song 5 låter som ett renodlat verk av Timbaland och Go Slow är kanske årets ljuvaste tryckare. Let Me Go är i sin tur en hatattack mot trummorna. Days Are Gone är en fulländad hitplatta.

Andra viktiga plattor under den här breda genrebeteckningen:

My Bloody Valentine – M B V

Prefab Sprout – Crimson/Red

The Embassy – Sweet Sensation

The Polyphonic Spree – Yes, It's True

Samling – Annanstans

ÅRETS EXPERIMENTELLA/AMBIENT/DOWNTEMPO:

Forest Swords – Engravings

Matthew Barnes bollar med hiphop-beats, röstsamplingar och ger oss en självklar utveckling av dub som man inte riktigt hittar någon annanstans i nuläget. Inte av den här kalibern. Ge dig hän och låt dig föras bort av de här lika vänligt inställda som svartsynta tonerna. Och en sak till: gillar du Gang Gang Dance kommer du att älska Thor's Stone.

Några andra viktiga skivor från detta lilla hörn:

Darkside – Psychic

Pharmakon – Abandon

Oneothrix Point Never – R Plus Seven

The Knife – Shaking The Habitual

Julia Holter – Loud City Song

ÅRETS SINGER-SONGWRITER:

Moonface – Julia With Blue Jeans On

En man med ett piano, vi har hört den förut. Dock inte i Spencer Krug-sammanhang. Inte så här naket.

Ingen skulle vara förvånad om det här var antingen början eller slutet på Spencer Krugs karriär. Men det tog tid att ta sig till Julia With Blue Jeans On. Han har tagit (om)vägen via quirkiga indietoner (Wolf Parade), via proggiga poppassager (Sunset Rubdown), via krautosande evigheter (Moonface With Siinai) och nu har han nått marken. Sagt hej då till ett antal demoner. "Set fire to my music / It wasn't much good anyway / Set fire to these computers / We had to use until today".

Smaka även på dessa:

Basia Bulat – Tall Tall Shadow

Agnes Obel – Aventine

Laura Veirs – Warp & Weft

ÅRETS HIPHOP/SOUL/R&B:

Kaah – Matcha Din Look

Vad hände? Kaah hände. Han bröt sig loss och trollade bort alla än en gång. En gång för alla kanske. Kaah är soul. Kaah är politik och ansvar, party och frigörelse. Kaah är allt det där, därför sticker han ut på den svenska musikscenen. För vissa sticker det lite för mycket och vidare in i ögonen, för oss andra kittlar det dödsskönt i kistan.

Andra mäktiga plattor inom soul/hiphop/R&B:

Mack Beats – Centrum

Angel Haze – Dirty Gold

Linda Pira – Matriarken

Chance The Rapper – Acid Rap

Abidaz – In & Ut

Danny Brown – Old


BUBBLARE:

Steve Mason – Monkey Minds In The Devil's Time, Foxygen – We Are The 21st Century Ambassadors Of Peace & Magic, Washed Out – Paracosm, Deerhunter – Monomania, Nord & Syd – Som En Människa, Midlake – Antiphon, Tussilago – Tussilago EP, Neko Case – The Worse Things Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You, King Krule – 6 Feet Beneath The Moon, Deptford Goth – Life After Defo, Nightlands – Oak Island, Makthaverskan – Makthaverskan II, Laura Mvula – Sing To The Moon, Unknown Mortal Orchestra – II, Mikal Cronin – MCII, Savages – Silence Yourself, Kurt Vile – Wakin' On A Pretty Daze, Jonathan Wilson – Fanfare, Könsförrädare – Curse All Law, Fuck Buttons – Slow Focus, Maya Jane Coles – Comfort, Mount Kimbie – Cold Spring Fault Less Youth, Cut Copy – Free Your Mind, Jenny Wilson – Demand The Impossible!

Årets bästa konserter:

Mykki Blanco @ Nefertiti

Frank Ocean @ Bråvalla

Pissed Jeans @ Stay Out West

Matthew E. White @ Galway

Mariam The Believer @ by:Larm

Låtarna som har känts mest i hjärtat:

My Bloody Valentine – Who Sees You

The Polyphonic Spree – You're Golden

Prefab Sprout – List Of The Impossible Things

Nord & Syd – Men Åh (... så vackert. Sveriges svar på Hidden Cameras)

Tussilago – Lovesong #1

Snyggaste produktionslösning som kan höras på ett album släppt i år:

Yes, låten släpptes redan 2012 men finns med på Settle från i år (så går man runt en regel ...). Hur som, lyssna här. Spola fram till runt 2:15 in i låten och låt det rulla fram till cirka 2:40. Ryser varje gång.

Årets nygenre:

Snippet rock (väldigt internt)

Årets schlager:

ceo – Whorehouse. Refrängen är Eurovision-guld!

Årets besvikelse:

Pearl Jamjag är förmodligen en av få i Sveriges musikskribentkår som gillar när de rockar loss. Har dock svårt att ta till mig deras nya när det stinker Nikkelback. Ja, Nikkelback.

Factory Floor – en hajp som icke höll.

Om du vill få igång en fääzt:

The Ruby Suns – Desert Of Pop

Cut Copy – Meet Me In A House Of Love

Årets: Hur tänkte ni nu?

Alla som menar att svensk hiphop är den enda musikgenren som vågar stå upp mot rasism och orättvisor i samhället. Till detta kan då tilläggas att vi även har en punkscen, till exempel. Men den är väl kanske inte direkt i ropet 2013.

Årets spellistor:

Alla ovanstående album i en spellista (de som för närvarande finns på Spotify)

Årets bästa låtar i en Spotifylista (kommer att fyllas på så prenumerera gärna)

Och gott nytt år på er!!!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA