x

KRÖNIKA: En televiserad branschfest

KRÖNIKA: En televiserad branschfest

Mingelbilder och foton från galan hittar ni här.

Galor, åh galor. De äro av ett sällsamt slag. Vem har inte genomlidit en Grammis, idrottsgala eller någon random TV4-gala för svenska hjältar och plockat fram skämskudden, tjutit och desperat gastat in i TV:n: "varför gör ni så här?" Den pinsamma tystnaden efter ett misslyckat skämt, en passning till någon kollega i "branschen" där inte ens adressaten förstår vad det är frågan om.

Jo, det är faktiskt som att det står saker som "invänta först  pinsam tystnad och fortsätt sedan med presentation" i programledarens manus.

Det här gäller i allra högsta grad även P3 Guld, även om man när man väl sitter där kommer på sig själv med att tänka att det här är så rörigt att här måste det väl få finnas utrymme för misstag, någon fadäs som oväntat blir galans höjdpunkt. Som förra året när Frej från Maskinen var hög på livet och valde att kasta ut sin femkilostunga Guldmick i ansiktet på en i publiken.  Det var roligt.

Men nja, P3 Guld-galan 2014 går, kan jag tänka mig, exakt som planerat. Strax innan galan roade jag mig med att förutspå samtliga vinnare i priskategorierna, för detta krävs inget geni mind you, och ja om man ibland tänker att man måste tänka tvärtom, välja det minst troliga alternativet  för att pricka in undantaget som bekräftar regeln, så får man i efterhand tänka om.

För på P3 Guld 2014 finns det inga överraskningar. Varenda artist som var favorit i sin kategori vann. Det visste man redan när de nominerade presenterades, när publiken tjöt som mest hade man vinnaren. Det är så klart också en bra sak, att det är lyssnaren, du och jag, som bestämmer och inte någon högfärdig jury som vill var lite smart. Men allvarligt talat:

Årets grupp: Icona Pop
Årets hiphop/soul: Abidaz
Årets dans: Avicii
Årets pop: Jenny Wilson
Årets artist: Veronica Maggio
Årets nykomling: Lilla Namo
Årets hårdrock/metal: Ghost
Årets låt: Håkan Hellström - Det Kommer Aldrig Va Över För Mig
Guldmicken: Håkan Hellström

Jodå, Håkan vann och det gjorde Maggio och Ghost och Icona Pop också. Inga överraskningar. Inte för att publiken brydde sig om de tre sistnämnda, allt jubel och bifall var särskilt reserverat för Håkan Hellström. Stående ovationer. Den store poeten från Göteborg. Låter det tröttsamt? Det är det.

Det är lätt att fortsätta. Stela tacktal, Kodjo Akolor på sparlåga och rejält misslyckade skämt från mer eller mindre samtliga inblandade. Mando Diao gick 1980-tal när de premiärspelade sin nya låt Black Saturday som var någon slags blandning mellan The Knife och Ultravox. Det låter som en bra kombination men det var det inte. Helt ärligt – det var plågsamt. Avicii kunde inte vara där utan tackade för sitt pris från sin privatjet – eller nåt. Han var ungefär lika engagerad i sin retorik som en McDonalds-beställning på bakfyllan.

Annars stod Ghost, som inte heller var där, för det bästa tacktalet: en inspelad  video med en australisk tjej som på kraftig brytning sa "Tusen tack, ta er i arslet".

Men vänta. Förlåt. Allt var faktiskt inte dåligt. Seinabo Sey var makalös, hennes röst fick trötta Scandinavium att lyfta till nya höjder. Sveriges Diana Ross, i tell you. 2014 är hennes år. Linda Pira var, visserligen väntat, coolast av alla och Lilla Namo – som jag tror var full, var inte långt därefter när hon tackade för sitt pris i ett känsligt tal varpå hon kastade micken i golvet och gick. Elliphant var stencool i vanlig ordning. Och vi ska inte ens tala om Nour El Refai som single handedly tog galan från kafferep till skrattfest (ett ord jag lärt mig från kvällstidningar men som passar bra in här) bara genom att öppna munnen. Nästa år vill jag att man klonar henne så att hon kan leda galan, dela ut pris, ta emot alla pris samt vara publik.

Allt som allt så kan man noga säga att årets P3 Guld gick som precis som planerat. Det var ganska tråkigt, förutsägbart, stelt, lite pinsamt och halvbra ibland.

Men missförstå mig rätt, detta är ingen diss. Det är bara så här galor är konstruerade att vara. Det är inte meningen att du ska bli överraskad, imponerad eller musikaliskt pånyttfödd. Det ska bara vara lite trevligt, mysigt och klyschigt. Inga tår ska trampas på och sen blir alla fulla. Mission accomplished. 

En televiserad branschfest om du så vill. Vi ses nästa år!

Mingelbilder och foton från galan hittar ni här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA