x

''Jag ska ju bara inte vinna det här''

''Jag ska ju bara inte vinna det här''

Han behöver inget artistnamn, det är liksom avklarat sedan födseln. Tidigare trummade han i The Ark, och nu blir han förste medlem sedan uppbrottet att släppa soloalbum. Dessutom står Sylvester Schlegel på scen, för andra i gången, i Sveriges största musiktävling. Det var helt enkelt läge att ringa upp.

Hej Sylvester! Hur är läget?
– Jodå, det är bra. Jag är på väg till lunch men vi kan ju prata samtidigt.

Absolut. Vad blir det för käk då?
Det blir en afghansk kötträtt från restaurang Ariana här nere i Malmö.

Gött. Vad händer nere i Malmö annars?
Vi håller på och lägger sista handen på albumet här i Studio 9 volt. Sen skickar vi upp det till Stockholm och sen blir det en gyllene klassiker!

Just det, du går solo nu. Hur känns det?
– Det känns skönt. Jag började ju skissa på detta redan innan The Ark la ner.

Du visste hur du ville att det skulle låta från början?
Ja, mer eller mindre. Jag ville ha det på svenska och lite mindre gubbigt än mitt andra band The Guild. Tidigare har jag annars grottat in mig i sent 60-tal, rotrock och sådana saker. Nu ville jag göra en piggare, lite lyxigare och mer formaterad popmusik, typ som det lät när hippiesarna i Kalifornien började tjäna massa pengar, haha.

Är det hundra procent satsning på det nu eller jobbar du med annat bredvid?
Jag jobbade mycket förra året och sparade ihop så jag skulle kunna viga hela nästa år mitt soloprojekt och samtidigt klara mig, så nu är det all in med album och turné.

Okej. Vad jobbade du med då?
Heltid med en hyllningsmusikal till Kal P. Dal på Slagthuset i Malmö, där jag fick äran att spelat karaktären Mårten Micro.

Aha, men du jag har ju glömt fråga hur du mår. Hörde att du gjorde dig illa under en semester i Vietnam?
– Ja, det var ju jävligt olägligt och dumt. Jag drog dit för att fira nyår och ladda batterierna inför den här sinnessjuka starten på året, koppla bort hjärnan lite. Så gjorde jag klassikern och hyrde en moppe och voltade och skrapade upp mig. Men jag har väl återhämtat mig hyfsat nu.

Det får man hoppas. Det är dags för Melodifestivalen och du ska vara med. Blev du inte avskräckt förra gången förresten?
– Hehe, tja, det är ju inte helt okomplicerat det där. Det är lite dubbla känslor, för det är spännande att kliva fram och visa sin musik för en så stor publik, och vi hade ju väldigt roligt när vi var där och vann med The Ark. Men sen så ibland kan jag tänka att man ska inte hålla på och tävla i musik, och den andra sidan av det är att det gör man ju hela tiden ändå, på listor och om publiken. Man tävlar hela tiden, det går inte att komma ifrån. Så när jag fick frågan så bestämde jag mig för att ge allt.

Du är inte rädd att få stämpeln "han som var med i Melodifestivalen"?
– Det är ett riskmoment, absolut. Men hellre det än ingenting alls, och jag känner mig ganska lugn, jag satsar inte allt på ett kort. Det här är bara en grej av många. Men visst är det möjligt att det i slutändan kan bli så att det enda folk vet om att jag varit med i Melodifestivalen, men isåfall är det ändå betydligt bättre än inget.

Är du nervös inför själva kvällen?
– Inte farligt just nu faktiskt. Men jag räknar med att den där kompakta kolsvarta ångesten ska dyka upp nån gång snart.

Hur ser du på dina chanser?
Jag var inne och kollade på oddsen, haha, och de som jobbar på bettingbolagen har inga förhoppningar om mig, men jag tror att andra chansen skulle kunna var min grej. Det hade varit grymt att komma dit. Jag ska ju bara inte vinna det här och det kommer jag inte göra. Hoppas jag inte åker ut först bara.

Jag har lyssnat lite på din skiva och spontant så känns den ju nästan lite för indie för Melodifestivalens publik. Hur ska du vinna över dessa schlager-galningar på din sida?
– Det har jag inte riktigt någon teori om, jag har svårt att tänka taktiskt på det sättet. Det blir bara dumt och konstigt om man ska börja beräkna såna saker, jag gör saker så som jag vill göra dem, jag är trogen min vision, oavsett om det är en schlagerpublik eller indiepublik.

Du behöver åtminstone inget artistnamn. Sylvester Schlegel, vilket namn!
– Haha, ja Schlegel är ett gammalt släktnamn, kanske vallonskt eller tyskt. Sylvester antyder väl mest att jag är ett barn av 70-talet då alla hippieföräldrar döpte sina barn till lite ovanliga grejer. Men du har rätt, vad det gäller namnet har jag det förspänt!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA