x

11 Essentiella – februari 2014

11 Essentiella – februari 2014

Stupid In The Dark – Xiu Xiu

En pressrelease till Xiu Xius album Angel Guts: Red Classrom (titel tagen från en japansk erotisk film från 1979) talar om för oss att detta är början på Xiu Xius resa från gråskala till den mörkast tänkbara svärta. Detta är ljudet av Xiu Xius död. Och nej, det här är inte trevligt, inbjudande eller ens i närheten av tillgängligt. Det är sannerligen riktigt obehagligt, men inte desto mindre intressant.

Blues Hour – Mogwai

Skottarna fortsätter trenden att döpa sina album efter musik som har absolut ingenting att göra med den egna. Nya Rave Tapes följer upp Hardcore Will Never Die, But You Will från 2011 och ganska lite har egentligen förändrats sedan sist, men if it ain't broke, don't fix it. Blues Hour sätter sig nämligen i bröstet med första pianotonen och minner under sina sex varma minuter om bland annat Slowdive. Bara en sån sak.

Lyssna på hela albumet:

Ensamheten – Linnea Henriksson

Halmstadbördiga Linnea Henriksson var för bra för Idol. Det fattade alla med en hjärna och vi kan väl åtminstone låtsas att det var därför svenska folket röstade ut henne. Annars hade hon kanske inte fått gå sin egen väg, släppa en utmärkt debut och bli förra årets artist på P3 Guld. Nu är hon tillbaka med album nummer två och om inte klockrena Ensamheten blir en radiohit finns det ingen rättvisa.

(Albumet Du Söker Bråk, Jag Kräver Dans släpps 14 februari)

Naked – Neneh Cherry

När Four Tet producerar Neneh Cherrys första soloskiva på ungefär 16 år så lämnar det markanta avtryck i musiken. Experimentlustan lyser med sin närvaro (japp) och Cherrys karakteristiska stämma vävs in ett nät av förvånansvärt mörka elektroniska passager. Glöm Buffalo Stance. Det är inte särskilt lättlyssnat men belönande i längden. Ett säkert tecken på kvalitet.

Bears On My Trail – Snowbird

En lågmäld duo bestående av singer-songwritern Stephanie Dosen och Simon Raymonde från Cocteau Twins. Sistnämnde legendar har sagt att det vore konstigt om inte Snowbird påminner folk om hans drömpop från slutet 80-talet. Och visst gör det, detta kan vi tacka gudarna för. Det stjälper knappast heller att Dosens röst är len som renaste silke och förhäxar de hårdaste av hjärtan. Obligatorisk lyssning 2014.

Carpe Jugular – The Hidden Cameras

År 2014 skulle kunna vara året då The Hidden Cameras åter blir relevanta, och det borde det vara. Joel Gibb brottas inte längre med vem han är utan snarare vem han har kommit att bli. På nya skivan Age gör han upp med sina musikaliska rötter och antagligen är det därför Carpe Jugular låter som Depeche Mode, Bauhaus och Erasure på samma gång, mörkt synthig med Gibbs tonläge anpassat därefter. Uppfriskande!

Innan Du Går – Min Stora Sorg

Detta är Ann-Sofie Lundins tolkning av Kaahs låt med samma namn. Och i händerna, eller kanske snarare i strupen på Min Stora Sorg som hon kallar sig så är det svårt att inte dra paralleller till Petra Marklund. Sättet att sjunga och artikulera påminner om varandra. Hur som helst så är det en utmärkt vacker version av låten, som finns med på Min Stora Sorgs nysläppta debut.

Get Tight – Cheatahs

Londbaserade kvartetten Cheatahs släppte ett gäng omtalade singlar och EP:s förra året och nu kommer alltså det efterlängtade självbetitlade debutalbumet. Det är shoegazerock när den är som smutsigast och rakast, även om just Get Tight stundtals påminner lika mycket om Nirvana som om Swervedriver. Straight back to the 90's, hur som helst.

Can't Remember To Forget You – Shakira feat. Rihanna

Shakira och Rihanna i samma låt. Du tycker kanske att det låter som en märklig kombination av artister? Det är det. Ännu konstigare blir det när man läser att Erik Hassle har varit med och skrivit. Märkligast av allt är förstås att lyssna på själva låten som är en slags blandning av reggae, danspop och Kelly Clarkson-refräng. Nämnde vi att låten också är rätt förträfflig?

Street Fires – Patterns

De är ett sådant typiskt band som brittisk musikpress älskar att älska. Det är luftigt, bombastiskt, kommersiellt, indie, nostalgiskt, snyggt och fräscht på samma gång. Ja, alltså fram tills dess att de hajpat livsglädjen ur de stackars bandmedlemmarna som aldrig kommer kunna släppa något av värde någonsin igen. Fram tills dess lyssnar vi på alldeles utmärkta Animal Collective-doftande Street Fires.

Partition (Busta Rhymes & Azealia Banks Remix) – Beyoncé

Om Partition var NSFW redan från början så adderar Busta Rhymes & Azealia Banks ytterligare av den varan, och är betydligt mer raka med vad som sker i baksätet på bilen än vad Beyoncé är i originallåten. En redan makabert bra låt har alltså fått nya verser, lite tyngre basgång och kort sagt blivit ännu bättre, fram för allt tack vare Azealia Banks skall sägas. En bra början på hiphop-året 2014.

Lyssna på de låtar som finns via Spotify eller Wimp:

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA