x

''Jag gillar regissörer som tänker musikaliskt''

''Jag gillar regissörer som tänker musikaliskt''

33-åriga skådespelerskan Moa Gammel har huvudrollen i thrillern Tommy som går upp på biodukarna den 14 mars. När GAFFA tog ett sedvanligt musiksnack med henne visade det sig att hon är något av en indietjej med artistvänner och förkärlek för Sound Of Music.

Du spelar huvudrollen i filmen Tommy. Vad är huvudtemat i filmen?
– Att brott lönar sig, men att du får betala med din själ. Jag gillar min karaktär Estelle. Ju mer press hon utsätts för, ju hårdare blir hon. Som en diamant. På ett sätt är det en typisk noir-historia, en thriller, men den är inte förklarande på något sätt. Det handlar mer om den känslomässiga aspekten.

Din syster spelas av Lykke Li. Hur var det att spela mot henne?
– Jätteintressant. Hon kommer från ett helt annat håll. Lykke är en konstnärsjäl som jobbar mer intuitivt. Jag ser henne lite som min syster idag faktiskt.

Kommer du från en musikalisk familj?
– Det var ingen som jobbade med kultur, men de var väldigt intresserade. Min första musikupplevelse var när pappa spelade Tjajkovskij. Sen tror jag att jag såg Sound Of Music 37 gånger när jag var liten. När jag var tretton så sökte jag en roll i musikalen med Carola, och åkte ut i sista omgången. Det var hjärtekrossande. Jag hörde att Lars von Trier var lika galen i Sound Of Music som jag som barn. Där har vi något gemensamt.

Vilken musik växte du upp med?
– Pappa spelade mycket Dylan, Stones och Beatles, men även progg som Vreeswijk och Nationalteatern. Jag älskar progg och patos. Mikael Wiehe och Thåström lyssnar jag mycket på fortfarande. Det finns en sån kraft i den musiken.

Vilken var den första skivan du köpte?
– Jag minns ett kassettband jag fick med Madonna när jag var sju-åtta år, Like A Prayer. Det var nog första mötet med lite mer kommersiell musik. Jag var bortskämd på så sätt att jag fick mycket fina blandband av kompisar. Jag började köpa själv ganska sent, och var mycket av en indietjej. Det var Stone Roses, Joy Division, Happy Mondays ... Älskar musikscenen i Göteborg. Broder Daniel, The Soundtrack Of Our Lives. Jag bodde där när jag var 18-19 år och såg Bad Cash Quartet köra hela Outkast-skivan på Gump .

Vad lyssnar du på idag?
– Conor Oberst är fantastisk, han är väl en som hängt kvar länge liksom Thåström och Broder Daniel. Jag lyssnade mycket på Atmosphere med Joy Division inför rollen som Estelle i Tommy. Den har en ödslighet, utsatthet och ensamhet som korresponderar med hennes själ. Sen lyssnar jag en del på Arvo Pärt. Jag är bästa vän med Maria Andersson från Sahara Hotnights, så jag får en del bra spellistor från henne.

Vilken musik får upp dig på dansgolvet?
– Alla indielåtar, alla som finns, haha. I'll Be Gone med Broder Daniel kanske. Bitterljuvt.

Du var kreativ producent för filmen Känn Ingen Sorg. Hur är ditt förhållande till Håkan Hellströms musik?
– Jag har väldigt mycket respekt för honom. Hans första skiva kom ju ut när jag bodde i Göteborg. Jag hade flyttat hemifrån för första gången, kände mig lite ensam och han sjöng om Vasastan där jag bodde. Hans musik har följt mig genom åren, och har korresponderat med mitt liv, där jag varit just då. Den väcker nåt hjärtskärande i en.

Har du något skämslåt?
– Mmmbop med Hanson tror jag, haha. Den är så glad som en låt kan bli. Ibland behövs det. Gabriellas Sång från Såsom I Himmelen också, den är både bombastisk och pompös.

Har du någon filmmusikfavorit?
– Zigenarnas Tid. Huvudtemat är så starkt. Jag gillar regissörer som tänker musikaliskt. Lukas Moodyson knyter ofta musikteman till sina filmer. I Fucking Åmål var det Broder Daniel, i Lilja 4-Ever Rammstein – kallt och maskinellt – och i Tillsammans Abba och progg. David Lynch är annan regissör som är skicklig på det, det märks att han är musiker.

Vilken musik ska spelas på din begravning?
– Robbie Williams Come Undone. Kanske en låt jag borde skämmas för också. Men jag gillar motsägelserna. "If I stop lying, I'll just disappoint you"... Sen kunde någon av Fredmans Epistlar med Thåström passa bra.

Vad är din största musikupplevelse?
– Den här Enya-låten som är med i Tommy. Samma låt var med i en föreställning jag gjorde när jag var 14 år som handlade om ett mobboffer. Låten kopplade min resa med Estelles resa. Jag höll nästan på att svimma i salongen när jag såg filmen, det var ett enormt hjärtpåslag. Det var en cirkel som slöts.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA