x

Existentiell kris satte tonen

Existentiell kris satte tonen

Den kreativa ledaren för The War On Drugs, Adam Granduciel, sitter som vanligt och gör soniska experiment. När GAFFA når honom en februariförmiddag hemma i Philadelphia programmerar han trumljud inför vårturnén. Efter att genombrottsalbumet, Slave Ambient med sin säregna mix av klassiskt rocksound och svävande elektronik från 2011, släpptes har Granduciel och hans medmusikanter rest runt i världen och spelat och hunnit sätta en ny samling låtar på pränt.

– Ja, när vi hade turnerat klart kände jag inte för att ta ledigt och åka på semester utan började skriva direkt. Under några månader arbetade jag fram grunden till femton låtar och sedan tillbringade jag nästan hela 2013 med att få dem klara. Från början hade jag tänkt att skivan skulle bli ganska utflippad. Låtarna skulle ha massor av lager av ljud. Men det blev inte alls så, berättar Adam Granduciel.

Allt eftersom musiken växte fram kände Granduciel att han i stället ville ge den en mer sparsmakad inramning och inte arbeta med loopar och sampling i samma utsträckning som tidigare.

– Jag gillar fortfarande att flumma till saker i studion men jag kände att om jag hade tagit låtarna som vi hade jobbat på hem till mig och lagt på massa konstiga ljud på dem hade jag bara gjort musiken en otjänst. På förra skivan var jag mer inne på att arbeta med sampling och placera låtar över ljudlandskap som jag byggt hemma. Den här gången ville jag skapa en annan typ av rymd, en mer cinematisk plats. Det ambienta som finns med på den här skivan är mer subtilt.

Existentiell kris satte tonen

The War On Drugs centralfigur beskriver hur han hamnade i en sorts existentiell kris mot slutet av turnerandet för den föregående skivan. Det är något som färgat av sig på det nya albumet, som till stor del ljuder av melankoliska, eftertänksamma undertoner.

– Låtarna kom ur en känsla av isolation och ifrågasättande av mig själv. En sorts ovisshet om vem jag skulle vara och det kom ut i musiken jag skrev. Jag var på en plats i livet där jag ställdes inför frågor som jag inte konfronterat tidigare. Jag tycker att det är lite temat för skivan, sökandet efter mening. Universella frågor egentligen, hur ska jag vara lycklig och göra människor omkring mig lyckliga.

Hemma igen, efter den långa turnén, så började frågor av det slaget komma till mig på ett sätt som jag inte tidigare låtit dem göra, förklarar han. Adam Granduciel mejslar fram sin musik under lång tid och bearbetar gärna många låtar samtidigt. Inför Lost In A Dream vände han och vred på spåren i åtta månader.

Är det inte svårt att veta när en låt är klar om man håller på så länge?

– Det är lätt att känna när en låt är klar men på samma gång svårt att erkänna det för sig själv. Jag är ingen galen perfektionist, jag gillar bara att jobba på något tills mina idéer tar slut och jag brukar ha många. Att jag arbetar åtta månader med en låt beror inte på att jag har svårt att få rätsida på den, jag älskar bara att se musiken transformera och växa till något vackert.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA