x

Kärlek, kaftaner och politik

Kärlek, kaftaner och politik

Say Lou Lou sjöng igår om olycklig kärlek, obesvarad kärlek, komplicerad kärlek, hatkärlek och alldeles alldeles underbar kärlek. Nause tog innebörden från teori till praktik.

Om det blev några par igår? Jajamensan, eller ja, åtminstone för natten. Om de ägnade sig åt kärlek är en definitionsfråga värd att klura på. 

Hur som helst kommer i alla fall någon åka hem från Roskilde inte bara bärandes på den medhavda packningen utan på ett sprillans nytt liv, eller en sprillans ny venerisk sjukdom. Wow. Vem det blir återstår att se.

Några som också tycker kärlek är fint var norrmännen Bloody Beach som valde Lejonkungens Circle Of Life som ett passande intro till en av sina dussinlåtar. Om det var i syfte att belysa reproduktionscykelns under eller skapa samförstånd med de förhoppningsvis få Disneyfansen som befann sig på Roskilde visste de nog inte ens själva, men att de har en satans bit kvar från att lämna Bergen och garagebandskänslan bakom sig är efter onsdagens spelning glasklart. Medan vokalisten okontrollerat dunsade runt i en kaftan och rökte lät han den resterande delen av bandet stå för underhållningen. Det är inte det att ingen av dem saknar förmågan att spela, för det kunde dem, var och en för sig. Men att enas om ett gemensamt sound eller fördela arbetsfördelningen har uppenbarligen inte varit ett särskilt aktuellt samtalsämne och nitlotten drog med all säkerhet snubben som i 25 minuter inte fick göra mer än att slå på en tamburin.

★☆☆☆☆☆

 

Från Norbottens talangjakter till Roskildes Rising har Könsförrädare obevekligt tagit sig fram. 90-talets, något mer nedtonade pandalook var tillbaka och genom ösiga gitarrslingor och repetitiva refränger bankade de in de (man kan tycka) allra enklaste budskapen i huvudet på publiken. Ljudmässigt lät det ungefär som Tjenare Kungen, men utan att backa för att ta upp ämnen som våldtäkt, krig och förnedring skapade de en slags dräpande realism i den annars ganska uppsluppna festivalstämningen. Avslutningsvis satte de ner foten med ett "I know you are all here to have fun, so don't act like asholes and behave yourself".

Ingen nämnd, men heller ingen glömd. 

★★★☆☆☆

 

Köpenhamnsbaserade DJ-duon Kill J har genom bara en singel lamslagit uppdaterade danskar och gett det homogena gungandet en signaturmelodi. Under onsdagen fick alternativ R'n'B möta elektronisk pop och blev tillsammans med Julie Aagaards spröda röst som The Knifes Silent Shout från 2006, lika svår att greppa som beroendeframkallande. Rått men samtidigt sensuellt, och den explosiva uniciteten som de visade upp kändes, tro det eller ej, varken pretto eller påklistrad, utan snarare som en provsmakning till att kunna bli en av Way Out West 2015 stora snackisar, minst. Schysst.

★★★★★☆

 

Sist men inte minst sjöng The Awesome Welles om att slitas mellan det brinnande behovet av att skapa och det innehållslösa fabriksjobbet man ofta får innan man slagit igenom. Helt enkelt en äta, sova, dö i mer romantisk tappning. Danmark levererar som vanligt både lovande och begåvade artister, men frågan är hur långt ett band kan komma genom att efterapa The Strokes. Risken är påfallande stor att de blir en i raden av The "sätt in ett häftigt och komplext namn alternativt en naturskildring "-band som inte funnit sitt egna uttrycksätt att tonsätta vardagshändelser, vilket de flesta av låtarna överlag handlade om.

★★★☆☆☆

Dagens bästa citat: "Jag blir varm i hjärtat av Könsförrädare"

Dagens ännu bättre citat: "Det är bara Jesus, eller han, Di Leva som kan rocka en kaftan"

Morgondagens måste: Lykke Li på Arenan klockan 20:30.

 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA