x

Årets bästa enligt Anders Fridh

Årets bästa enligt Anders Fridh

Årets skivor

  1. Trust – Joyland

Robert Alfons Trust framstår som galenpannan John Maus mer organiserade och väluppfostrade lillebrorsa. Joyland är dock ett steg in i Maus vingliga universum. Titelspåret studsar fram som en sockerstinn och speedad Me & My-kanin och leder vägen mot en sensationell hitparad tillagad på taktfast industri, svajig new wave och Depeche Mode anno 1987. Sockernivån stiger, men du vill bara ha mer. Farligt beroendeframkallande.

  1. Spiders – Shake Electric

           Twin guitars, koklocka, snyggt arrangerade körer, läskande dunderriff ...Ann-Sofie Hoyles mässar som en svensk Janis Joplin och det känns så fullkomligt självklart. Spiders episka glamrock växte sig mer än fullvuxen 2014. Hårt men samtidigt mjukt, likt de allra bästa skivorna från det gyllene 70-talet.

  1. Jungle – Jungle

Väldigt vit och väldigt svängig pulserande soul. Stundtals monoton, men helheten skapar oemotståndlig funk med falsettkörerna i Busy Earnin' som absolut höjdpunkt.

  1. Tensnake – Glow

Det tyska producenten Marco Niemerski skapar med Glow påminner om ett best of-album, sprängfylld med romantisk och soulig popfunk, likt den som blommade i skuggan av Michael Jackson i början av 80-talet. Tänk Imagination och Last Night A Dj Saved My Life. Motsatsen till glåmig och blek, synonymen till upphetsad och livsbejakande i låtar som Pressure och Feel Of Love.

  1. Mapei – Hey Hey

Mapei efterlängtade debutalbum följer varje infall, vilket skapar en spretig helhet, där rap, soul och pop möts, ibland i samma låt. Den röda tråden är sångerskans häftiga röst som växlar mellan mjuk soul och hårdare rap.

  1. Behemoth – The Satanist

Behemoths frontman Nergal har kämpat hårt mot både den katolska kyrkan och leukemi, och ut på andra sidan kom en bombastisk black metal-skiva. The Satanist är elegant men samtidigt komromisslös.

  1. Cold Specks – Neuroplasticity

Al Spx gotiska gospel är kuslig och ödesmättad. Det är släpigt, det är novembermörkt och stundtals trasigt hypnotiskt.

  1. Kleerup – As If We Never Won

Andreas Kleerup fortsätter skapa basdominerade, melankoliska och luftiga synthlandskap. Som en hommage till det tidiga 80-talet filmsoundtrack är det inte direkt nyskapande, men ändå en skön kontrast till dagens klimaxsökande listpop.

  1. Gidge – Autumn Bells

Så typiskt svensk, med sin återhållna, vemodiga electronica. Karg som de norrländska barrskogarna, men samtidigt varm och behaglig.

  1. Moto Boy – Keep Your Darkness Secret

Moto Boy har varit bättre. Ändå är Keep Your Darkness Secret både len och monumental, känslorna är stora och vibratot är stundals uppe i gosskörshimlen.

Bubblare: Poppy Ackroyd – Feathers

Poppy Ackroyds rastlösa pianofingrar skapar förnimmelsen av att glida fram långsamt och tyngdlöst genom en tidigare outforskad del av universum, med många nya världar kvar att upptäcka.

 

Årets låtar

(Spotifylänk: Årets bästa låtar 2014 )

Bigelf – Alien Frequency, Grum – In Love, Kyla La Grange – Cut Your Teeth (Kygo Remix), Mastodon – The Motherload, Todd Terje – Delorean Dynamite, Chromeo feat Solange – Lost On The Way Home, Jungle – Busy Earnin', Cymbals – The Natural World, Warpaint – CC, Trust – Rescue, Mister, Tensnake – Pressure, Spiders – Shake Electric, Behemoth – Blow Your Trumpets Gabriel, John Carpenter – Vortex, Seinabo Sey – Hard Time.

Årets dans

Beat på Nefertiti, Göteborg. Lördagarna med Skivsamlar-Anders skapar funkig eufori.

Årets besvikelse 1

Warpaint kammade till sig, växte upp och förlorade sin trollbindande mystik på vägen. Försökte vara The xx, men flöt mest runt i ett vackert men innehållslöst tomrum. Den självbetitlade andra skivan blev en blek och polerad uppföljare till fantastiska The Fool från 2010.

Årets besvikelse 2

Förväntningarna på Way Out West var redan på förhand ganska lågt ställda, och stämningen blev också ganska däst. Outkasts slappa och gubbiga uppenbarelse blev lågmärket på en festival som saknade spännande headliners. Och hetsen till klubbarna är fortfarande ett stressmoment, trots hjälp av praktiska appar. 2015 går resan till Alvesta och Muskelrock istället.

Årets konserter

  1. Satyricon, Black Christmass, Norrköping. (LÄNK: http://gaffa.se/nyhet/90930)

  2. Jungle på Trägårn, Way Out West, Göteborg.

  3. Patti Smith, Liseberg, Göteborg.

  4. Blood Orange, Way Out West.

  5. Spiders, Pustervik, Göteborg.

Årets resa

Gick till ett obarmhärtigt piskande regnoväder på Norges västkust. Metalfestivalen Blastfest arrangerades för första gången, med toppar som Wardruna, De Weg Einer Freiheit och Koldbrann. Resan in i mörkets hjärta skildrades i ett fruset reportage här: (INTERNETLÄNK: http://gaffa.se/nyhet/81481?ref=camefromrelatedbottom)

Årets citat

Vilken musik ska spelas på din begravning?

"I Got Life från musikalen Hair. När låten är slut kommer prästen fram och säger: "…eller?" (Bianca Kronlöf, GAFFA 6/2014)


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA