x

Årets bästa enligt Damir Sepulveda Espinoza

Årets bästa enligt Damir Sepulveda Espinoza

ÅRETS ALBUMS

1. Flying Lotus – You're Dead! 

2. Run The Jewels – Run The Jewels 2 > Recension

3. Rich Gang (Rich Homie Quan, Birdman, Young Thug) – The Tour Part 1

4. Vince Staples – Hell Can Wait

5. YG – My Krazy Life

6. Gangsta Boo & Beatking – Underground Cassette Tape Music

7. Todd Terje – It's Album Time

8. Kevin Gates – By Any Means

9. Freddie Gibbs & Madlib – Piñata

10. FKA Twigs – LP 1 > Recension

11. Future – Honest

12. Isaiah Rashad – Cilvia Demo

13. Ratking – So It Goes

14. Schoolboy Q – Oxymoron

15. Lorentz – Kärlekslåtar

16. Open Mike Eagle – Dark Comedy

17. Currensy – The Drive-In Theatre

18. Iamsu! – Sincerely Yours

19. Cozz - Cozz & Effect

20. Skizz – 100 Kg Funk

EXTRA KÄRLEK TILL UNDERGROUND CASETTE TAPE MUSIC PÅ GRUNDERNA ATT DEN SPRÄCKTE MINA LURAR

Memphis kalla, gotiska samplingsklippning möter Houstons studsiga bil- och stripklubbsbesatthet i en smutsigt vital kompott beatplocksmaestron och rapparen Beatking har pusslat ihop upprymmande exemplariskt. Upprepande Godzilla-vrål samplingar är här naturliga detaljer ingen skrattar åt, att vara pimps och boss är självklara dygder och en Cadillac är ingenting utan slipade färger och meckade högtalare att bullra sönder gatorna med. Gamla Three Six Mafia medlemmen och underuppskattade Gangsta Boo är nu 35 men hon har med det här tejpet och sin chefiga gästvers på Run The Jewels 2 ett välförtjänt super år. Med en intakt pondus och sylvass tunga droppar hon och Beatking hysteriska överdrifter och liknelser (getting head like Bill Clinton). Underbart hårt och rått utan ursäkter - aficionados av den här typen av rap känner nog alla att de är i himmelriket när de pumpar Underground Casette Tape Music.

VÄRDIGA BUBBLARE & NÅGRA MED HÖGA TOPPAR

Speak Gnarly Davidson vs. The Marlboro Men
Rustie Green Language
Mariah Carey Me, I Am Mariah…The Elusive Chanteuse
Ty Dolla Sign Beach House EP
G-Side Gz II Godz
Lil Durk Sign Of The Streets II
Zilla Zilla Shit Pt 3
Mick Jenkins The Water[s]
Wiley Snakes & Ladders

Azealia Banks Broke With Expensive Taste
Black Milk If There's A Hell Below
Migos Rich Ni**a Timeline
Charli XCX Sucker
Future Monster

BRA LÅTAR PÅ DEN DÄR MUSIKTJÄNSTEN

ANNAT BRA SOM EXISTERADE UNDER 2014

Metro Boomin & Young Thug The Blanguage

Rapparen Young Thug (min MVP för 2014) och producenten Metro Boomin gör en remake av Drakes The Language, och förtrollar med att multiplicera en drogig atmosfär med oändlighet. Thugger gör vad han gör bäst när det klickar - som i trans, som besatt av stunden, rider han på sin törst för spontanitet. För att plagiera mig själv i brist på rapparens befriande impulser; "varje låt, vers, ord är en pik. Ett sätt att säga 'min elementäre hater'. Stilistiskt djupt med flows on flows, och modulerande av rösten, slinker han oftast förbi den kändare huvudartisten för att droppa sin pikanta eccentritet och så sitt frö - att låta en människas introduktion till Young Thug markeras av det undermedvetna själsropet #NEVERFORGET".  

Rustie Raptor

Raptor är en modern Frankensteins monster, ihoplappat från de senaste årens revolverande trender. För att vara en elekotronisk producent idag är att existera bland dominerande EDM, blaskig house, festival-trap och så vidare. Dubsteppen och dess möjligheter tvärnitade så småningom, så vad är nästa steg?

Rusties album Green Language hade inte svaren eller förslagen, och Raptor likaså. Istället är det ett försök att fånga det elektroniska klimatets vindar och karva ut den ståtligaste, mäktigaste statyetten av det som är i ropet. Det är inte experimentellt, men det är ambitiöst att försöka vara första spiken i kistan. Glada miner byts ut mot euforisk extas, dans mot headbang, molly mot - jag vet inte ens, något gjort i en skitig lägenhet av några bakfulla pillernördar. Raptor följer spelreglerna ända upp till sitt absoluta takgräns. Går det att bli mer fascinerande, jobbigt massiv, och kolossal? Rustie ritar inte om eller slänger saker, han försöker spränga bort regelboken så att till och med han måste börja från ruta ett. Kanske är den här bländande symfonin Rusties förlösande sista utandning för att kunna clensa sig själv. För att återfödas. Eller så visste han att han behövde en festival-kompatibel låt inför nästa turné.

Lil Wayne D'usse

Young Thugs inspirationskälla nr 1, Lil Wayne, har inte låtit inspirerad på ett bra tag och har som bäst varit ojämn sedan Waynes legendariska år 2008 och Tha Carter III. Därför har D'usse en välkommen kvalité med sin soulsampling och studsiga trummor och Wayne på ett lekfullt humör. Att påminna en om hans starka 00-tals år är inte något han lyckas med ofta, men man tar det man får, och Dusse är en uppiggande avvikelse från de senaste årens svagare Lil Wayne-material.

Speaker Knockerz Erica Kane

Någon dag i mars började nyheten sippra ut; rapparen och producenten Speakers Knockerz har gått bort. Han blev bara 19-år gammal. South Carolina-rapparen hade via webben börjat knåda ihop en stark fanbase, några av hans låtar på Youtube hade över miljonen med visningar och han hade närmre 80 000 följare på Twitter. Speaker Knockerz var inget etablerat namn men hans karriär stegrade åt rätt håll. Och med ett öra för det catchiga och känsla för det upprymmande och melankoliska, verkade han ha listat ut att den musik han var bra på var också något många lyssnare var öppna för.

Låten Erica Kane, namngett efter en av såpa matriarkerna i All My Children, snubblade jag över tidigt i mars. Den hade precis släppts och vad som fångade örat var en trallig melodi men också ett djup. Hybrisen hade en komisk klang med Erica Kane-referensen, men det var i kontrast med det dystra soundet. Rappen gjordes i autotune och referenspunkterna går att ana - Lil Durk, Future för att nämna några. Hans musik utöver Erica Kane har olika kvalitéer men med en fundamental kärna - catchighet. Omständigheterna gör låten extra vemodig och kuslig, något den inte behövde hjälp med. Speaker Knockerz Erica Kane var en underlig, mystisk pärla från första stund.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA