x

’’Lyssna på mig, jag är så specieeell, och min röst är så gäääll!’’

’’Lyssna på mig, jag är så specieeell, och min röst är så gäääll!’’

LÅT FÖR LÅT: The Honeydrips tar oss igenom In The City.

The Honeydrips är Mikael Carlsson. För åtta år sedan släppte han The Honeydrips debutalbum. GAFFAs recensent Jonathan Eklund beskriver det som nästan kultförklarat. 2010 annonserade Mikael Carlsson att det var slut på The Honeydrips och släppte då låten Höstvisa. Han fortsatte att göra musik med bandet WÆE.

Förra året annonserade Mikael Carlsson att han och The Honeydrips var tillbaka. Det var han med låten Oh Stampe, Oh Stella. Albumaktuell som han nu är bad vi Mikael Carlsson berätta om den nya plattan, låt för låt. Allt blir så mycket trevligare om du yssnar på skivan samtidigt här.

1. Early Bird
– Loopen kommer från min telefon. Jag råkade sätta igång en fickinspelning en morgon när jag cyklade till jobbet och det lät bra, så jag byggde ut den till en låt. Early Bird är en föraning om vad som komma skall – många element i låten återkommer på albumet. Tjejen som säger "yeah" och killen som säger vad han nu säger, är samplade med telefonen på Londons gator. Jag har använt telefonen ganska mycket när jag har gjort den här skivan.

2. Oh Stampe, Oh Stella
– En av de första låtarna som jag spelade in till den här skivan. Den blev ett slags startskott för skivan, och dessutom min comebacksingel. En låt som handlar om hur fint det är när en katt sitter och spinner på ditt bröst, och när en kanin sniffar dig i ansiktet.

3. The Look At Us
– Broder Daniel forever.

4. The Beginning Of Love
– Jag lyssnade mycket på Mndsgn, Shlohmo, Flying Lotus och sånt när jag skrev den här låten. Jag ville göra något liknande, vilket naturligtvis misslyckades. Det blev en poplåt istället. Gott så, antar jag. Maria Eriksson från Markawasi sjunger duett. Hon sjunger förresten på flera låtar på skivan.

5. Banana
– När jag skrev den här låten lyssnade jag mycket på Paul McCartney's 70-talsskivor. Banana är en låttitel som han skulle kunna ha kommit på. Jag gillar hur han kastar sig mellan briljans och barnslighet.

6. Fatima Says
– Jag brukar inte vilja förklara mina låtar. Det är lyssnarens rättighet att tolka dem som hen vill. Men jag hoppas det framgår med all tydlighet att Fatima Says är en antirasistisk låt. För övrigt är den en nick till Velvet Underground-låtar som Candy Says, Stephanie Says med flera. Speciellt Candy Says älskar jag – det kanske hörs? Och jag älskar hur Doug Yule sjunger den. Jag läste någonstans att Lou Reed inte tyckte att Doug Yule hade tillräckligt med känsla när han sjöng, men det är ju det som är så bra! Som sångare ska du inte uttrycka en känsla och hålla på med trams, typ: "Lyssna på mig, jag är så specieeell, och min röst är så gäääll!". Du ska sjunga låten så som det tjänar låten bäst och sen ska du hålla käft. Låten ska stå i centrum, inte du och din narcissism. Denna regel gäller dock inte för Nina Simone, Maja Milner, Anna von Hausswolff med flera. Regeln gäller för alla manliga sångare.

7. Bright
– Vi släppte den här låten med mitt andra band WAEE för ett par år sedan, men jag kände att den förtjänade en bättre produktion än den snabba demoaktiga inspelning jag hade gjort. Så jag gjorde om den. Blev bra. Tycker jag.

8. Fire We Light
– Gjorde en dubversion av Bright när jag ändå var igång. Blev också bra.

9. In The City
– Man brukar väl prata om att ett album har ett nyckelspår? Alltså en låt som skivan liksom kretsar kring. Det här är nog den låten, på det här albumet. Jag har gjort ett fanzine som heter In The City (fieldnotes), som passar bra till den här skivan, i synnerhet till den här låten. Jag har några få ex kvar så kontakta mig och fjäska om du vill ha ett.

10. Stockholm (Trailer)
– En trailer för en kommande låt, där var jag lite kreativ. Sen får vi väl se om den här låten någonsin kommer i sin helhet. Vem vet vad som händer med The Honeydrips framöver? Jag kanske lägger ner igen. Eller så släpper jag en rockopera. Hursomhelst, den här låten handlar om Stockholm. Jag gillar musik som liksom fångar ljudet av en stad. Stockholm låter rätt bra ibland alltså. Andra platser som låter bra: New York, London, Kalifornien och Göteborg.

11. Tanita Yo
– Folk har frågat mig vem den där Tanita Yo egentligen är. Och vad är det förresten för genre på den här låten? Jag vet inte. Låten kom till i mitt huvud en kväll när jag precis var på väg att somna. Jag vaknade till, öppnade röstmemoappen på telefonen och sjöng in "taanii-taanita yoo". Så var den låten född. Hindra mig nu innan jag börjar babbla om gudomlig inspiration.

12. There Comes A Time
– Även den här melodin kom till mig hux flux. Röstmemoappen är min bästa vän ibland. Det här är väl mitt försök att göra en alldeles egen "Höstvisa". Så bra blev den förstås inte, men en värdig avslutning på albumet.

Se videon till Oh Stampe, Oh Stella här. 

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA