x

''Man mår illa för att det är så obehagligt''

''Man mår illa för att det är så obehagligt''

I mars i år släppte Jonathan Johansson det hyllade albumet Lebensraum!, som av GAFFA roffade åt sig fem stjärnor. På fredagsnatten intog han Way Out West och den nya scenen Bananpiren. GAFFA passade på att haffa honom för en intervju. 

Kan du berätta om din musikaliska resa från det att du började med musik, tills det att du spelar på Way Out West 2015?
– Oj, jadu. Det är ju som att berätta ett helt liv liksom. Stor fråga. Jag har i stort sett alltid spelat, men jag var 22 år när jag bestämde mig för att jag ville satsa på det. Fram till dess var det mest en hobby. Jag hade absolut inte lätt för det. Jag fick kämpa för varje litet framsteg. Men så skrev jag en låt, och färdigställde den från A till Ö. Den tillfredsställelsen jag kände efter att ha gjort klart den låten... Det har jag aldrig känt innan. Ingenting har varit fetare än den känslan.

Du har fått en hel del prestigefyllda nomineringar, både Grammis och P3 Guld. Vad tror du att det är med din musik som gör att det tas emot så tacksamt av både branschen och publiken?
– Jag tror först och främst att det är kvalité. Ett: Människor lyssnar på det. Två: Det är så pass genomarbetat.

Hur lång tid tar det att göra en låt, från idé till det att den är färdigproducerad?
– Det är olika. Det kan ta fem dagar, fem år, eller fem minuter. Men det spelar ingen roll vilken tid det tar, det är fortfarande så att det måste genomarbetas flera, flera gånger. Det måste mogna fram.

Varifrån får du din inspiration?
– Jag tillhör den kategorin av artister som använder mitt eget liv i det jag skriver. Och så lever jag ju i ett samhälle som hela tiden pågår. Det är ju självklart den största inspirationen utanför mig själv. Att man hela tiden för något slags dialog med samhället som man lever i.

Använder du din musik som en typ av kommunikationsmedel för att nå ut med dina egna åsikter och tankar?
– Jo, det får jag ändå säga. Speciellt på senaste skivan, där har jag ju medvetet gjort det. Sedan om det är effektivt, det har jag ingen aning om. Men det är ett sätt att gestalta det. Jag tror att den här skivan gestaltar mycket av vad väldigt många känner och tycker just nu.

Du släppte Lebensraum! tidigare i år. Hur känns det när man släpper nytt material?
– Första veckan är det som om man kastas mellan hopp och förtvivlan. Man mår illa för att det är så obehagligt att folk ska ner och gräva i ens grejer. Recensera och tycka och hylla och dissa. Samtidigt är det så himla skönt att bli av med det. När man gör en skiva är det med en 24/7.

Är det svårt att lyssna direkt efter att man har släppt någonting?
– Ja, jag brukar vänta i alla fall en vecka. Sedan beror det helt på i vilken sinnesställning man är i. Att vara lite packad och vara på väg hem någonstans ifrån... Det är en bra grej. Då låter allting fett. Men om man sitter på tunnelbanan klockan två på eftermiddagen, då är det mest kefft.

Vem skulle du jämföra dig med vad gäller musikstilen?
– Ingen i Sverige egentligen. Men jag umgås ju en del med Oskar Linnros och det blir ju att man på något sätt inspireras av varandra. Det är ingen tävling, men han leder så jävla hårt.

WAY OUT WEST 2015 – RECENSIONER, BILDGALLERIER, NYHETER, INTERVJUER

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA