x

"Vad vi sysslar med är en simulering av organiserad religiositet"

"Vad vi sysslar med är en simulering av organiserad religiositet"

Likt många klassiska band som är synonyma med sin image, är även Ghost det. Påvegrejen är här för att stanna, även om suget att bara gå upp på scen i t-shirt och spela punk verkar påtaglig för artisten. Det finns däremot fortfarande en hel del kvar för Ghost att göra.

– Det finns saker som vi medvetet valde att inte göra på den här skivan. Jag är nyfiken på att göra symfoniska saker som det här och fler tematiska plattor som jag tror skulle passa vårt koncept. Man måste inse att detta är vad Ghost kommer att göra. 1978 insåg väl Angus Young att han behöver klä sig i samma scenkläder och 1988 skrek han väl ännu högre igen. Nu har vi rott ut den hår båten och den styrs av Papa Emeritus ett, två, tre … sju, åtta, nio …

Även om det till syvende och sist handlar om ren och skär chockrock, ser sångaren ett djupare budskap i Ghosts gospel.

– Vad vi sysslar med är en simulering av organiserad religiositet. Vill man intellektualisera det hela så kan man bryta ner det till att vi som band simulerar något som lyssnaren kan dyrka. Och vi går med på att bli dyrkade. Människor kommer för att se oss och vi drar fördel av det. Upplevelsen med oss är ett rollspel där vi alla enas om att skapa religion. Visst finns det kritik mot kyrkan men det är även allmän kritik till hur vi lever våra liv och beter oss mot varandra, berättar sångaren.

Ghosts följare är av den hängivna sorten. Det räcker med att studera valfritt kommentarsfält i inlägg eller artiklar om bandet. I Central- och Sydamerika är antalet fans stort men som alltid är det i USA hjulen i nöjesindustrin snurrar flitigast.

– Amerikaner har alltid varit förtjusta i att bli underhållna och USA är vår starkaste marknad. Vi kan spela mer eller mindre var som helst och det blir en riktig spelning. Kollar man på Europa kan vi inte alltid göra det eftersom det är en helt annan nivå av autenticitetskrav, förklarar frontmannen och menar att européer generellt letar efter det konstnärliga medan amerikaner nöjer sig med en parkeringsplats och att skråla ut bandnamnet mellan låtarna.

Sett till Ghosts storhet internationellt känns det inte helt galet att dra paralleller till bland annat ABBA:s storhet. Varje årtionde har sitt stora svenska band. Under 80-talet var det Roxette och 90-talet satte Ace Of Base Sverige återigen på musikkartan. Är Ghost 10-talets svenska band på allas läppar utomlands eller har Avicii och Swedish House Mafia hunnit före?

– Det finns många svenska världsstjärnor som det pratas om utomlands men när det omsätts till verklighet inser man att de spelar på samma nivå som alla andra redan gör. ABBA har möjliggjort för alla andra i Sverige. Vi rör oss i en Hollywoodkrets och där märker man hur värdefullt det är att vara svensk. Alla tror man känner varandra, berättar sångaren och förklarar att alla tror att man känner Max Martin.

Det här är ett udrag ur intervjun med Ghost i GAFFAs augustinummer. Plocka det på stan eller klicka här för att läsa hela intervjun.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA