x

''Den svenska festivalpubliken är tråkigast''

''Den svenska festivalpubliken är tråkigast''

Backyard Babies är tillbaka. Lite folkligare men med samma musikaliska inställning. Festen och rövarlivet kombineras den här gången med bil och barnstol, och Dregen känner numera ett visst släktskap med Gollum från Sagan Om Ringen.

Hej Dregen. Hur är läget?

Jodå, det är bra. Jag sitter hemma med sjukt barn så om någon börjar skrika plötsligt så vet du vad det är.

Okej. Hur har du tillbringat den så kallade sommaren hittills?

– Ja, festivalsommaren har ju börjat så det har blivit några spelningar redan, och sammanlagt tror jag det är 20 eller 21 festivaler för oss. Sen har vi varit och spelat in med Kalle Moraeus i Dalarna. I övrigt är det inte så mycket i Sverige faktiskt.

Hur kommer det sig tror du?

Det har väl med intresse att göra, och vi har alltid spelat mycket utomlands. Men det är svårare att vara ett rockband i Sverige idag också. Det har blivit allt mer nischat, så det är på rockfestivalerna man spelar helt enkelt.

Vad tycker du om det?

Nja, men det är väl både bra och dåligt. Jag skulle inte vilja gå på en stadsfestival och behöva kolla in Markoolio liksom, haha det skulle inte hända. Men jag gillar både och, fast jag har svårt att gå och försöka upptäcka nya band på festivaler, det tröttnar jag ganska snabbt på. Jag är mest ute efter kompishäng.

Festivaler eller klubbspelningar då?

Jag är ju en klubbkid i blodet. Det är väldigt sällan man gör eller ser det ultimata gigget på festivaler. Men det beror mycket på var man spelar också, den svenska festivalpubliken är i regel tråkigast.

Vilka är roligast?

Finnarna helt klart. Det spelar ingen roll om det är en torsdag klockan tre på dagen och det spöregnar, de är på ändå.

De kanske är lite mer ... förfriskade?

Haha, nu ska vi inte generalisera här men visst är det bra fest där. Engelsmännen sen, de kastar upp allt möjligt på scen, flaskor, jordkokor, allt. En gång landade det nåt gammalt handfat på scen. Så länge flaskorna inte är fyllda med piss så gillar de bandet tydligen, det säger en del om festivalerna där. Man kan känna en engelsk festival på flera mils avstånd. Det luktar nämligen en blandning mellan hasch, svett, curry och billig rökelse. Men de är världens bästa fans, otroligt hängivna.

Du, hur känns det rent generellt att ni är tillbaka som band då? Och varför är ni det?

Nä, men det började klia i fingrarna efter att få spela tillsammans igen. Och hade vi inte tagit en paus så tror jag vi hade tröttnat på varandra. Vi var helt söndermanglade där ett tag. Var våra spelningar bra eller dåliga? Ingen visste. Vi var bara nån slags jävla maskin som gick upp och lirade.

Var ni nära att lägga ner helt och hållet?

– Nej, det där var bara kvällstidningstjosan. Vi var väldigt klara med att vi helt enkelt tog en lång semester.

Var du orolig för hur intresset för er skulle vara nu fem år senare?

Jag kan säga så här att jag var helt inställd på att gå ner på plattan och försöka kränga skivan och kanske försöka tigga till oss lite spelningar på pubarna på söder. Men det har varit en otrolig respons, kanske är det dags för oss att ha lite tur i karriären.

Du nämnde att ni spelat in Moraeus med mera också. Folkligt värre!

Ja, för tio år sedan hade en sån grej nog varit otänkbar, men klimatet förändras. Och i vilket annat program får man gå upp och spela sin musik så som den är gjord och skriven? Och vi har inte ändrat musikstil eller inställning, vi går på och larmar som vanligt. Sen finns det väldigt få program i svensk TV som har attityd. Man ska helst stå där i nån jävla blomrabatt på Skansen med Lill Lindfors till höger och publiken ska ha lite fina skyltar, ballonger och klappa i takt.

Jag tolkar det som att Allsången inte står på schemat?

– Nej det vettefan, nu har vi gjort Moraeus, det får räcka för ett tag nu. Hans frågor är ju seriösa också, båda vad gäller musiken, turnéer och livet i allmänhet. Det är inte bara att man ska stå och röra ihop nån sockerkaka med Kicki Danielsson.

Som gammal datornörd gillar jag att bokstäverna i er nya singel Th1rt3een Or Nothing är ubytta mot siffror. Varför detta grepp?

– Ja du, jag har länge skrivit Dregen med siffror och tyckte att det var lite roligt. Sen är jag något av en titel-fetischist. Man är bara en piss i universum och då vill man ju ha titlar som sticker ut lite.

Känner du till termen 1337-speak? Det brukar kallas det när man gör så.

– Nej det kan jag inte påstå. Jag skulle nog säga att det här bandet är bland de sämsta vad det gäller datorer och teknik. Jag vet knappt hur man får ut pengar på en bankomat.

Vad är den största skillnaden på er som band och människor nu och för fem år sedan?

– Det är lite mer struktur i livet. Vi är fortfarande fyra idioter som stapplar omkring men innan var det mopeder och nu är det bilar och barnstolar. Innan var vi ett gäng som vill se världen, festa och leva rövare, nu är det lite mer fokus på musiken. Men vi är inte är här för att förändra världen, bara göra den lite roligare. Och för att slippa knega på nån charkdisk på Coop.

Och en sista grej. Jag vet att det är lite känsligt. Hur har det gått med håret, har du fått tillbaka ditt svarta långa hår?

– Haha, det går upp och ner lite kan man säga. Har du sett Sagan Om Ringen?

Ja.

– Då vet du vem Gollum är. Jag ser ut ungefär som honom just nu. Så det får bli huvudbonad i sommar av respekt för de som står längst fram.

(intervju publicerades i GAFFA juli)

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA