x

''Det finns något maniskt över honom''

''Det finns något maniskt över honom''

Han är aktuell med en elektronisk skapelse, inspelad under de mörkaste och tystaste av nätter på Fårö. Nästa gång kanske Sveriges mesta punkfarbror låter sig inspireras av Skrillex, eller hatgenren country.

Hej Mattias. Hur är läget?

– Jo, för all del, det är bra.

Har du haft någon semester i sommar?

– Nej inte har väl jag någon semester. Det måste man ha fast anställning för att ha, så vitt jag vet.

Ja det är väl så. Har du lyckats unvika Stockholm det senaste?

– Undvika ... nej jag har varit där med familjen och så.

Jag syftar på din omtalade krönika. Du dissade Stockholm och folk blev sura.

– De flesta höll väl med förstås. Delades massa på Facebook. Men vissa människor blir sura bara man går ur sängen på morgonen. Jag har i alla fall inte upplevt det som att folk blivit sura och till de som blivit det har jag inget att säga.

Du har släppt en elektronisk och ganska mörk skapelse. Hur kom du in på det spåret?

– Jag hade funderat länge på att jag velat göra en sådan skiva. Fast mer renodlad R&B egentligen, men jag är inte en så renodlad person. Jag får väldigt mycket impulser. Men förra vintern när jag var ute och spelade så lyssnade vi mycket på Whitney Houston, eller det gör man väl alltid, men jag ville göra en skiva med såna beats. Jag visste inte hur men det gjorde min kompis Petter Granberg så jag tog med mig honom.

Ni spelade in på Bergmangårdarna på Fårö efter att du tilldelats Bergmanstipendiet. Hur var det?

– Det var förstås asmäktigt, det skulle man vilja göra mer. Platsen gjorde att det kändes som att det man gjorde var väldigt viktigt. Att vi hade något slags större ansvar. Det gjorde att vi ville ta det så långt som möjligt. Tänka igenom varje pip, så har jag aldrig jobbat innan. Den digitaliserade formen är tacksam för det finns oändligt med möjligheter, men med det kommer också oändligt med ansvar.

Påverkade stämningen på ön stämningen på musiken? Jag blir lite illa till mods när jag lyssnar. Känns som jag befinner mig i en svartvit dystopi, och jag vet inte om jag vill gå eller stanna.

– Haha, tack. Antar jag. Men ja det var väldigt mörkt och tyst på nätterna, det var vi ovana vid. Detta var efter turistsäsongen. Det har säkert satt nån slags prägel på det musikaliska språket. Jag tycker inte att musiken ska vara lätt att lyssna på.

Och autotunen, var den med från början?

Ja, tanken var att köra ganska hårt på den. Det är väl lite omodernt nu förstås. Men det finns mycket musik som jag älskar där man använder den som ett instrument. R Kelly till exempel.

Jag tror att den nya skivan kommer att gå hem hos kritiker och människor som tycker om bra musik. Andra kommer inte att förstå och du kommer inte att bli rik den här gången heller. Men det är så du vill ha det eller hur?

– Haha! Nja det vet jag inte om jag vill. Jag jag vill kunna betala hyran som alla andra. Förr när jag var yngre ville jag inte leva på musik, inte korrumperas av den. Jag ville inte att det skulle styra det konstnärliga. Men idag har jag ingen möjlighet att försörja mig på nåt annat. Mina kunskaper är på högstadie-nivå. Jag kan ju inget annat än det här. Man kommer inte så långt med engelsk grammatik idag.

Ska du inte sälja ut och göra lite EDM i stil med Avicii?

– Om jag fick för mig att jag skulle kunna göra något bra av det kanske. Skrillex är ganska bra. Det finns något maniskt över honom. Jag gillar ju bra poplåtar lika mycket sån någon annan. Samtidigt skulle jag i så fall vilja göra något som inte finns, och det är ju inte omöjligt. Det är heller inte omöjligt att jag gör en country-skiva, något som jag hatar.

Vad är det du ogillar med country?

– Nä men jag tycker inte om nostalgi, det här med att det skulle varit bättre förr. Jag vill gå framåt, ta mig vidare. Det är roligare än att gå bakåt.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA