x
Uje Brandelius: Spring, Uje, Spring

Uje Brandelius
Spring, Uje, Spring

Uje Brandelius: Spring, Uje, Spring

GAFFA

Album / Etgohome
Utgivning D. 2015.10.07
Recenserad av
Emil Viksell

Mark Kozelek började vid en tidpunkt mer eller mindre göra låtar som lät som att han läste upp vad som stod i hans dagbok. Uje Brandelius gör ungefär samma sak, bara med betydligt mer vardag och mindre död.

Det är en socialrealism utan misär men med mycket verklighet. Varken Ken Loach eller Gustave Flaubert, men den förstes känsla för realism och den senares känsla för detaljer. Om man vill vara elak så är detta Doktor Kosmos-medlemmens vuxna och medelklassiga statement. Och det låter faktiskt riktigt bra. Det är mysmesigt på ett varmt och omslutande sätt. Brandelius sätt att räkna upp saker till synes menlöst renderar i motsatsen: meningsfullhet.

Musiken är inte heller den av det tuffare slaget, vistradition samsas med progg, indie – specifikt 90-talets version – och mer P4-gångbart sound. Och, återigen, det låter faktiskt riktigt bra. Som allra bäst när Brandelius jobbar med blås i Tintin På Månen eller när han kör nävarna riktigt långt ned i tidigare nämnda indie-90-tal i låten Perfekt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA