x
Dolores Haze: The Haze Is Forever

Dolores Haze
The Haze Is Forever

Dolores Haze: The Haze Is Forever

GAFFA

Album / Woah Dad
Utgivning D. 2015.11.13
Recenserad av
Daniel Andersson

Dolores Haze använder 21.01 på bästa tänkbara sätt. Under albumets längd hinner medlemmarna agera uppviglare, trycka upp lyssnarna mot väggen, för att därefter lämna platsen utan att be om ursäkt. Debutskivan består av oborstad punkrock som vägrar att ta notis om dig eller mig; Stockholmsbandet är allt annat än tillmötesgående, men deras musik fängslar och får en att vilja återkomma – det går inte att motstå den råa energi som gruppen utstrålar.

Öppningsspåret Reaching Placebo tar nacksving på Iggy Pop, sätter tonen för hela skivan, där ett av målen är att skapa förvirring och kaos. Touch Me och On Purpose har ett lugnare tonläge, men låtarna bibehåller attityden. Förstnämnda spår ger en domedagskänsla med sina dova gitarrer, ödsliga sång och inramningen genererar ilningar längs ryggraden. Välbehag blandas med obehag.

Teddybears-liknande singeln I Got My Gun är en godkänd låt, men produktionen gör att bandet förlorar sig själva en aning. Musiken blir en imitation, istället för att vara baserad på den egna förmågan. Det är givetvis omöjligt att vara nyskapande i en genre som trampat vatten ända sedan 90-talet, men glädjande nog tillför övriga spår desto mer. Titelspåret poserar vant och Dolores Haze vet att de skapat musik som håller, musik som får en att önska efter mer.

Det finns alltid en fara att debuterande band slocknar lika fort som skivan når marknaden, men det får framtiden utvisa. Just nu är Dolores Haze att räkna med och albumets åtta spår ger en känsla av här och nu. Det räcker gott och väl.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA