x
Jamie XX: Münchenbryggeriet, Stockholm

Jamie XX, Münchenbryggeriet, Stockholm

Jamie XX: Münchenbryggeriet, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

När musiken på Münchenbryggeriet, en tisdagskväll i november, bryts ner till bara vispslag på virveltrumma och när pianotoner befrias en stund från sina effekter, hörs det oerhört tydligt vilken begåvning för pop och melodi som ligger bakom hela det album som fått namnet In Colour. När Jamie XX spelar live gör han det i sin numer naturliga roll som producent och DJ, egentligen densamma som han bibehåller i huvudsysslan The XX minus det fascinerande hembyggda instrumentet han då brukar spela på, och det är även på hans soloutflykter väldigt fulla hus han får visa upp sin musik för.

I Stockholm är det så fullt att det emellanåt verkar smått omöjligt för de delar av publiken som bara vill dansa att överhuvudtaget kunna röra sig åt något håll alls. Och för det mesta är det just det som Jamie XX blivit bättre på att fokusera på när han vänder skivor och slänger ihop beats: publiken älskar säkerligen hans mer experimentella verk, det finns en hel del fascinerande musik att gräva in sig i som Jamie skapat inom den kategorin, men när han spelar själv framför ett par tusen personer vill de säkerligen bara förlora sig själv i ljudet och dansa.

Under omkring 90% av konserttiden är det också just detta som Jamie XX låter sitt set handla om. Musiken han skapat på ett av 2015 års rakt igenom finaste och bästa album är dansmusik tydligt presenterad efter hans preferenser och hans mall, inspirerad av mängder av musik som gett honom ett bibliotek att skapa någonting personligt av. Han blandar gärna in musik med karibiska rötter, sådan som väldigt länge inspirerat underground-rörelser i dansmusikens Storbritannien.

Under konsertens bästa stunder blir det fartfyllt och än mer dansant för publiken att avnjuta, när han går lite för långt in i det mer klurigt för publiken att lista ut, framför allt när det övergår till karnivalvisslingar och trummor och slagverksrytmer som i princip ingen i hans musikvärld använder sig av. Det funkar på det stora hela för att mannen som gräver igenom sin låda med vinylskivor på scen är utmärkt på sitt hantverk, men fortsätter alltjämt i några minuter för länge i princip varje gång; när det är en Skepta-remix eller moderna UK garage-klassiker dansar tusentals, när det är soulhits jublas det konstant, och när det är direkta rytmer utan melodier blir det mer stillastående och mobilstirrande.

Överlag är det dock tydligt att Jamie XX blir bättre på att bjuda sin publik på något speciellt ju längre han turnerar, sett till hur han utvecklas och hur konsertens generella ton är. Medan han spelar står en ljustekniker och knappar på en midikeyboard som får lamporna att i mer eller mindre turordning lysa i färgerna från albumomslaget: när det lyser grönt och grått spelas musik han skapat med Gil Scott-Heron, nästan all UK garage hamnar under blått, hans egna låtar är de som för ljusspektrumet vidare, när det är lila är det lite Kid A-Radiohead, när det är rosa är det i början The Knife och mot slutet reggae.

Bakom honom står den enorma discokula som även fanns med på Sónar Stockholm tidigare i år, nu ett halvår senare snurrar den bakom en Jamie som är mycket bättre på att tillfredsställa publiken istället för bara sig själv med sina låtval. Jamie XX leker med tempot, med rytmerna, med genrer och stilar lite hursomhelst, och det rubbar spelningens balans en aning fortfarande. Men med ett album som In Colour, med den grund han har live för att få folk att dansa och sjunga och i vissa fall nästan bli tårögda av glädje, kommer han säkerligen lyckas sätta den klockrena prägel som finns på hans musik även på konsertupplevelsen han bjuder på framöver.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA