x
Purity Ring: Debaser Medis, Stockholm

Purity Ring, Debaser Medis, Stockholm

Purity Ring: Debaser Medis, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Framför ett bås på Debaser Medis scen står åtta diamantliknande plastformer stadigt på metallpålar, som vid beröring lyser upp och spelar upp toner ur speciellt specifierade melodislingor. Till vänster och höger om båset hänger långa trådar från ställningar nära taket, svajande lätt som lianer från hängande trädgårdar, utrustade med små runda lampor som skiftar i färg på kommando och blinkar i nästan tredimensionella mönster. Diamanterna är det för det mesta Corin Roddick som har hand om: han slår på dem med trumpinnar, ibland med händerna när han måste, när han inte jobbar med sin sampler för att styra musiken som Purity Ring spelar live, och se till att den kommer i rätt sekvenser som han sedan kan lägga extra slag och melodi till. Framför honom, ofta halvt dold bakom repen med blinkande lampor, sjunger Megan James, och slår fram nya dimensioner i musiken som balanserar mellan att dundra och puttra omkring henne med sin röst.

Att se Purity Ring på en konsertscen är en fascinerande uppvisning av vad kreativ lusta kan skapa när tyglarna helt lämnas över till artisterna. Framför allt när artisterna vet vad måtta är och hur långt de kan dra sina idéer: allt för Roddick och James handlar om hur det som presenteras görs bäst med smakfullhet i åtanke, om komplement och hur ljud och ljus ska mötas, om för mycket kontra för lite, om rätt nivåer och balans för alla uttryck som presenteras samtidigt när de spelar. Så när de spelar i Stockholm en söndag i november är det med en minutiöst planerad grundidé som de kontrollerar så snyggt och enkelt att det finns rum och utrymme för utsvävningar egentligen när än de känner för det. När svallvågorna från bandets synthtunga låtar blåser på som mest finns det ändå plats för sången att förvridas längst upp och trummorna att slå hårdare och smattra till på ett sätt som ger guldkant till någonting som även utan skimrar bländande starkt.

När de elektroniska stormarna från duons debutalbum Shrines klättrar på dess lågmälda och snirkliga uppbyggnadspartier skakar scenen Purity Ring står på. När de största poparrangemangen från årets Another Eternity når sina enskilda klimax svajar skimret på scen i tandem med hur Megan James får sin röst att harmonisera med varje refrängsgrund som Corin Roddick slår fram från sin sampler och de blinkande diamanterna. Tillsammans är de en ocean av vackra ljud och ljus, oemotståndligt framställda och charmerande, praktfullt dinglande i luften efter att högtalarna fått en stund att återhämta sig. Purity Ring spelar lika mycket med det som går att höra som med det som går att se när de spelar live, alla deras mjuka svängar på Shrines och Another Eternity är som stålklädda hammarslag live, det låter och känns enastående, och rummet de bjuder in sina publiker in i är en fristad där handskar som lyser leder in förbi trädgårdarna av ljus.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA