x
En hyllning till Björk, 50 år: Norrlandsoperan

En hyllning till Björk, 50 år, Norrlandsoperan

En hyllning till Björk, 50 år: Norrlandsoperan

Recenserad av Björn Nyström | GAFFA

Sådana här tillställningar blir man lycklig över att de ens existerar. En heldag där Björks musikgärning står i centrum med tillhörande konsert, panelsamtal, filmvisning, och workshops där man kan testa på den hyllade musikskapar-appen, som var en del av hennes Biophilia-projekt.

För initiativet ska vi tacka Hans Ek, erkänd dirigent och tonsättare. Efter att ha gjort ett par av arrangemangen på polarpriset-konserten för fem år sedan när Björk erhöll priset fick han mersmak. Björk själv gillade Hans tolkningar och gav honom tummen upp till vidare projekt.

Björn fyller år den här lördagen och teatern på Norrlandsoperan i Umeå är fullsatt. Hans Ek har spänt bågen under de fem år han har tänkt ut den här konserten. När spelningen börjar möts vi av drygt 60 personer på scenen tillsammans med solisterna Jenny Wilson, Oscar Humlebo (Moto Boy), och Edda Magnason.

Den snygga öppningen är inget att invända emot. Introt till All Is Full Of Love går över i Venus As a Boy som gemensamt knyts ihop av de tre solisterna. Det är effektfullt.

Under resten av konserten plockas det friskt ur Björks repertoar, bortsett från de tre senaste skivorna. Här och där är några av Björks inspirationskällor insprängda i form av Stockhausen, Kraftwerk och John Cage.

Den instrumentala delen är perfektion. Det är detaljrikt och fylligt, men knappast spännande. Inga risker tas och det är en väldigt snäll produktion som står till buds.

Direkt efter konserten äger ett panelsamtal rum med bland andra Sofia Jannok och Moto Boy. Ett av ämnena som diskuteras är Björks röst.

Att det inte är helt oproblematiskt att tolka Björk är ingen avancerad tanke. Hennes register och egensinniga sätt att arbeta med rösten skulle nog sätta skräck i samtliga som tar sig an utmaningen. Det finns liksom ingenting att förbättra eller överträffa. Solisterna är utlämnade till att göra låten till sin egen, och de ha respekt för att de vågar det.

Moto Boy poängterar under samtalet hur svårt det har varit att välja låtar som känts bekväma att våga sig på. ''Jag ville inte parodiera hennes sätt att sjunga'', berättar han.

Men det är faktiskt Moto Boys insatser som måste ses som höjdpunkterna. Och jag tror att den övriga publiken kan skriva under på det. Den första och största applåden kommer en bra bit in i konserten när han gör ''I've Seen It All''. Låten som Björks karaktär Selma sjunger promenerandes längs en tågräls i Lars Von Triers djupt ångestframkallande musikaldrama Dancer In The Dark.

Hos Jenny Wilson gnistrar det som starkast i Bachelorette. Hennes favoritlåt av Björk. Och Edda Magnason (som har isländska rötter) gör en rörande version av Vokuro, sjungen på Islänska.

Hans Ek och Norrlandsoperan ska ett stort tack för den här kulturgärningen. Att sprida gospeln om Björk är både viktigt och beundransvärt. Nu kan vi bara hoppas på att en fortsättning följer.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA