x
Coldplay: A Head Full Of Dreams

Coldplay
A Head Full Of Dreams

Coldplay: A Head Full Of Dreams

GAFFA

Album / Parlophone
Utgivning D. 2015.12.04
Recenserad av
Emil Viksell

Uppbrott kan leda till en sådan platta som For Emma, Forever Ago (2007), eller som i Chris Martin och Coldplays fall till platt fall med Ghost Stories (2014). Det naturliga steget för kvartetten blir följaktligen att försöka återupprätta den i kanten naggade pampigheten med en kalejdoskopisk konfettisvulst till album. Som vanligt går tankarna till U2, men också (som med jämna mellanrum tidigare) Peter Gabriel och tidigare samarbetspartnern Avicii. Därjämte är det färglagt med R&B-, funk- och discosound. Som bekant: har man mediokra låttexter och på sin höjd habila melodier är det bara att smeta på utav bara fan – Fix You-fixen.

Missförstå mig inte, det sättet att operera kan göra ganska bra låtar. Fläskiga kompositioner som riskerar att spränga bröstet på den som tar de genererade känslorna på alldeles för stort allvar. Problemet är bara att Coldplay däremellan är så orubbligt "medel"; medelmåttiga, medelklassiga, medelgoda. Ivern att hålla jämna steg med samtiden och ajour med topplistetrender gör också att det mest låter blekt och efterapat, även om det aldrig på något sätt är outhärdligt.

Ibland blänker det till, bland annat i Birds, en uppspeedad Close To Me-kopia med sådana där Coldplay-höjningar som låter som det ser ut när en blåval stiger ur vattendjupet och lämnar ytan i all sin prakt. Låten har även en avslutande, loopande gitarrslinga som sätter sig som tuggummi i hår. Men det är för få sådana stunder och de aktade gästartisterna fogar sig tråkigt nog till den ganska färglösa färgrikedomen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA