x
Bloc Party: Hymns

Bloc Party
Hymns

Bloc Party: Hymns

GAFFA

Album / Infectious
Utgivning D. 2016.01.29
Recenserad av
Simon Lundberg

Om man var ung när Bloc Party släppte sin debut Silent Alarm år 2005 kommer man inte känna igen Hymns. Albumet är så långt ifrån det explosiva, arga och stundtals provocerande bandet. En ny direktion har hittats som kanske låter spännande. Men det är inte till det bättre.

Albumet känns lite som en återfödelse, som en religiös ceremoni. Inledningslåten The Love Within är lika delar fantastiskt nyskapande, lika delar enerverande och irriterande. Men ändå albumets största behållning.

Vad vill bandet säga med det här albumet? Två av originalmedlemmarna är borta och det är ingenting nytt att Bloc Party inspirerats av det elektroniska. Men det här albumet känns som en tråkig indiedebut eller någonting som skapats i brist på bättre. 

Besvikelsen är stor eftersom sångaren Kele Okereke alltid gett mig gåshud. Till och med på hans två electro/house-soloalbum som höll hög klass. Den inriktningen hade varit bra så mycket bättre och spännande att se i kombination med hungriga gitarrer.

Det här känns påklistrat. Det känns riktningslöst. Det känns så otroligt jobbigt att skriva det här eftersom det här bandet har gett mig, och många andra, så mycket. Men inte den här gången. 

Behållningen ligger i vissa låtar, som Living Lux och Different Drugs som känns som uppdaterade versioner av Signs och Kreuzberg, som kan kittla de finstämda nerverna med ärligt vackra texter och sin musikalisk kompostion. Mestadels känns det bara som – meh. Besvikelsen är enorm.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA