x
Postiljonen: Reviere

Postiljonen
Reviere

Postiljonen: Reviere

GAFFA

Album / Hybris
Utgivning D. 2016.02.19
Recenserad av
Jonathan Eklund

"Fan. Sommaren -94 ändå", tänker jag att jag ska inleda och ni bara: "va fan snackar han om". Men ni minns kanske nätterna framför TV:n, Klas Ingessons mysiga utseende och så bronspengen. Men framför allt, ni minns väl Gloryland? Soundtracket till min barndom på något sätt, tack vare att det var soundtrack till det där VM:et. När Vi Gräver Guld I USA är en bedrövlig låt, den har kasserats och blivit glömd med åren. Men Glorylands storhet har bestått och sedan dess är det svårt att inte älska en riktigt sexig saxofonslinga.

Ni tycker fortfarande att jag är ute och sladdar antar jag. Rimligt. Men så här då: sexig saxofon och Gloryland har alltid varit min inkörsport till Postiljonen. Det var så på debuten Skyer och det fortsätter på uppföljaren Reviere. För tro inget annat, Postiljonen är sig lika. Det är de svävande, drömska popsångerna som tar mest plats. De som låter som att de omöjligt kan vara skrivna utan att musikerna slagit på valfri kärleksfilm från slutet av 80-talet, tryckt mute på kontrollen och sedan ljudsatt filmen med pop. Och i det soundet är saxofonen central. Utan saxofonslingorna är Postiljonen helt okej – med ett av Sveriges smyg-snuskigaste och sexigaste band. Är det ett positivt omdöme? Absolut! 

Visst glider låtar in och ut ur varandra, och emellanåt är det svårt att urskilja vad som är vad. Men det går att förlåta, det är det ändå lite av grejen med Reviere. Och när det blandas upp med dansgolvspärlor som Go!, ja då är i alla fall jag på väg till Gloryland.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA