x
Deportees: Cirkus, Stockholm

Deportees, Cirkus, Stockholm

Deportees: Cirkus, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

(Arkivbild)

Ofta ger The Big Sleep känslan av att vara ett försök till att tonsätta insikten om att självklara pelare i samtiden kring dess skapare börjat rämna, att dessa kanske gjort det betydligt längre än de vågat ana. Det verkar berätta om att sitta innanför trygga väggar, vars värme helt utmattats, och desperat klösa för att riva ner allt som står i vägen för någonting bättre för oss alla är inte längre bara önskvärt utan ett måste. Peder Stenberg förklarar mellan några låtar på ett så gott som fullsatt Cirkus i Stockholm att de gjort det lite till en vana att skriva låtar om de som föll bakom, att skriva om de som sveks. Deportees är ett band som förmedlar detta med stora sånger, såna som ekar långt och hörs högt, som sjungs med kraft och kropp. Möter du deras musik med sorg erbjuder de tröst, letar du efter hopp finns det att hämta i sångerna, behöver du gråta ut är musiken där för att väva in tårarna i något fint. Det är en självklar del av bandet och är således självklart närvarande när bandet spelar live.

Deportees är 2016 ett band som låter mer än de gjort tidigare. Det är ett band som får sin musik att vråla lite mer när de spelar live och vet exakt hur de så välproducerade verken på albumen och den fina balans som finns mellan alla instrument översätts bäst på en konsertscen. Där, på deras femte album, är bandet lika exemplariska popkompositörer som de visat sig vara gång på gång över tidigare album. På Cirkus scen förstärks allt album som Under The Pavement - The Beach och Islands & Shores berättade om att Deportees är experter på, som de efter fyra år återkom med på The Big Sleep, och det är en uppvisning rotad i enkla detaljer som hanteras mästerligt. Deportees musik är en som har sitt historiska hem i klassisk amerikansk rock med folkmusiksrötter, i pop som är konstruerad för att spelas av band och därför hämtar mycket från soulmusik, och som därför håller fast vid en tro på kraftfulla melodier som syr ihop kraftfullt framförande och låtskapande.

Där på scen, bakom ett genomskinligt trumset, sitter en av världens mest begåvade på instrumentet, Thomas Hedlund, och ger liv till det som bultar i varje låt och för fram de takter bandkamraterna följer så snyggt samtidigt som de badandes i ljus både från golvnivå och från taket låter sina storslagna sånger skölja över publiken. Peder Stenberg pratar om vilken dröm det är att spela på Cirkus, att det dessutom är så fullt, och att det varit en förhoppning hos honom och brodern Anders ända sedan de flög ner till Stockholm från Umeå 16 år sedan och såg D'Angelo göra teaterns mest mytomspunna och omtalade spelning. Frontmannen förklarar hur det har varit terapeutiskt att turnera efter att många människor som de själva, som de i Cirkus-publiken, aldrig kom hem från Eagles Of Death Metal-konserten på Le Bataclan i Paris några månader sedan, att det har hjälpt att inte falla för rädslan och sluta våga sjunga. Deportees berättar att det finns vägar ut ur detta som håller på att rämna, det märks i deras inspelade musik och det syns när de står framför en jublande publik. De är inte ensamma med sin tro, de är oerhört omtyckta för att den finns att hitta i så strålande musik, och deras fullsatta spelningar är sannerligen välförtjänta.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA