x
Anna von Hausswolff: Dramaten, Stockholm

Anna von Hausswolff, Dramaten, Stockholm

Anna von Hausswolff: Dramaten, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det är förståeligt att helt och hållet snöa in sig på de annorlunda detaljerna som går in i skapelsen och framförandet av konsertupplevelser som redan på pappret sticker ut från det vanliga. Det är intressant att få grepp om hur idé och koncept blir till verklighet, hur det sätts i verk och hur det framförs, och vad det som känns så annorlunda faktiskt fysiskt känns som väl på plats, hur ljud och bild och ljus möts för att skapa en upplevelse. Under måndagskvällen på Dramaten i Stockholm var det alltså logiskt att undra hur Hampus Jigehamn hanterade den annorlunda och stilistiskt passande ljussättningen, eller hur Sophia Wood och Tove Alderin valde ut projektionerna som syntes på stora pelare och väggen bakom bandet samt hur de såg att scenografin skulle passa med musiken. Det är fascinerande att försöka förstå hur det gått till när Kvarnbergets Amatörradioförening SK0UX hjälpt till med att sända konserten live ut i rymden. Det är idéer och utföranden som omedelbart känns spännande att få ta del av och som visar sig vara helt naturliga i sin interaktion med det som alltjämt är huvudfokus, det som de är där för att ge ytterligare dimensioner till: musiken skapad av Anna von Hausswolff.

På scen står två gitarrister på motsatta sidor framför trummis respektive synthspelare och stora dukar som sträcker sig över pelarna, de flankerar tillsammans på så sätt orgeln som står precis i mitten och som är var Anna von Hausswolff kontrollerar tillställningen ifrån. Samtliga är utrustade med verktyg, diverse hjälpmedel och tillbehör, för att förlänga sina respektive instruments ljud från tydliga ackord till stora dånande moln. Och samtliga spelar med sådan kraft och sådan volym, dold i ofta små rörelser från alla förutom en trummis som måste slå hårdare och en frontfigur som headbangar så att det långa håret flyger överallt, att när de väl använder sina effektmoduler för att skapa loopar och hacka ljudvågorna till surrande och brummande skakar sätena längst fram vid scenen och även publiken som sitter i dem. Under blixtrande lila ljus, i en nyans som skär sig ordentligt i ögonen och skapar mörka luckor i luften kring musikerna, inleder de spelningen med att just ruska liv i publiken innan de övergår till att visa upp den mångsidighet som går in i att spela musiken Anna von Hausswolff skapar och som ger hennes musik så svårdefinierade drag

Många ackordskiften och trummönster som tillämpas på Dramatens scen påminner om norrländska metalband med stor förkärlek till atmosfär och tyngd. Många tillfällen där bandet öser på i sina respektive hörn och Anna själv vrålar medan hon hamrar loss på sina tangenter påminner om partier från metalvärldens tyngsta avdelningar. När Anna inleder låtar ensam, eller när hon spelar i delar där allt annat tystnar, påminner hennes musik om soundtracket till en episk rymdfilm med bara något år eller två på nacken och känns som något som lika gärna kunde ha strålats ner där utifrån snarare än tvärtom. Vid ett tillfälle känns musiken som skapad för att ta plats i en skogsscen hämtad ur en filmiskt ambitiös musikvideo för ett folkband, och Anna plötsligt slutar vrida på effektreglage på golvet bakom hennes orgel och tar med sin mikrofon för att sjunga vid platserna längst fram på parkettplats.

Det är ständigt imponerande, inte bara för att hon utifrån verkar slå på bekvämlighetens ramar för att se vad som händer om de bryts, men för att alla olika uttryckssätt hon lyckats skapa lyder hennes idéer och konst på ett fullständigt följdriktigt sätt. Det känns och låter som så otroligt mycket samtidigt, från fin folkpop till kvävande drone till ödesmättad doom till storslagen rock, och det slutar aldrig låta som något skapat av just henne. Anna von Hausswolff är varje gång hon pratar med ett fullsatt Dramaten tydligt rörd och lycklig över att få spela här men också förhoppningsvis medveten om att det är exakt på dessa scener hon hör hemma.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA