x
Church Of Misery: And Then There Were None

Church Of Misery
And Then There Were None

Church Of Misery: And Then There Were None

GAFFA

Album / Rise Above
Utgivning D. 2016.03.04
Recenserad av
Tomasz Swiesciak

På sjätte albumet från Japans mesta serie- och massmördarentusiaster hittas ännu en gång många förändringar. Det är bara grundaren Tatsu Mikami kvar sedan starten 1995. Den största skillnaden är att musikern valt att inte arbeta med inhemska artister utan tagit med sig sin bas och resväska till USA. And There Were None är även unik i att Tatsu Mikami för första gången inte ansvarar för texterna. Uppgiften ålades istället Repulsions sångare Scott Carlsson som även tar plats bakom micken.

Rent musikaliskt behöver ingen oroa sig för att det skulle låta annorlunda; det bör ljudet av en människa som klubbas ihjäl av ett trubbigt föremål i inledande The Hell Benders försäkra. Skivan spelades in på två veckor vilket ledde till en hel del lekfull spontanitet. Flörtarna med Black Sabbaths doom går ibland så pass långt att de skulle kunna misstolkas för rena stölder (introt i Make Them Die Slowly är påfallande likt Iron Man) men det går aldrig till överdrift. Lägg till drogliberala referenser och psykedelia och Church Of Misery har ännu en gång lyckats göra ett utomordentligt soundtrack till mänsklighetens värsta sidor.

Kul kuriosa: Samplingen i Suicide Journey är samma som Porcupine Tree använde sig av i Last Chance To Evacuate Planet Earth Before It's Recycled och är taget från en inspelning med Do; ledare för kulten Heaven's Gate. Detta var det sista meddelandet han lämnade innan han och hans följare begick självmord.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA