x
Adam Tensta: Where's The Music?, Norrköping

Adam Tensta, Where's The Music?, Norrköping

Adam Tensta: Where's The Music?, Norrköping

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

(Arkivbild)

Adam Tensta berättar att Where's The Music?-bokningen kom i sista minuten. Men det innebär inte på något sätt att han inte är förberedd. Genombrottet kom för nästan tio år sedan och på den tiden har Adam hunnit utvecklas till en yrkesman. Något som märks inte minns i hans liverapp – den löper smort och tillsynes utan ansträngning.

Med DJ och allena på scen gör Adam ett gig som i all sin enkelhet är så bra och tajt som man kan begära när en spelning kommer i denna så okonstlade form. Hans musik är också lika mycket rap som techno, house och elektronisk pop. Genrer och framför allt beats som appellerar till publikens stufflust. De nu decenniegamla Bangin' On The System och My Cool får verkligen Värmekyrkans publik att gunga. 

Hur bra de där gamla dängorna än funkar på en livepublik så utmärks de av, utöver en poppig yta, också av ett slags fasad – som förvisso nästan all hiphop och musik generellt. Men en fasad som mest fokuserar på att rhyme:sen ska låta självsäkra och kaxiga. Det är egentligen inget fel. Var sak har sin tid. Och varje karriär har sina periodspecifika drag – om man inte är en artist som gör samma samma till yrkesbanans avslut.

På senaste har Adam skrubbat bort mycket av den där ytan och på uppbrottsplattan The Empty (2015) snackar vi intimt mörker istället för bangers för hela slanten. Den förstklassiga Stockholm Paris, som inte riktigt är signifikativ för den skivan, kör han, och det kanske är för mycket att begära att han live ska frossa i sitt tidigare mörker. Inte för att psykologisera på tunna grunder, men det verkar ju som att han är på en väldigt annan (antagligen lyckligare) plats nu än när den där tunga och svårmodiga plattan skapades.

Svart Bäbis är väl en låt som snarare speglar hans innevarande förväntningar och oro bättre än någon annat. På svenska sjunger han till sitt kommande barn. Den låten avslutar spelningen. När artister börjar skriva låtar till sina barn, kommande barn, barn som aldrig blev eller vad det nu må vara, så brukar det i normala fall resultera i totala haverier. Men Svart Bäbis är fin bit med beats som låter som allt annat än något slags överbliven rest från tidigare skivor.

Det är kul när Adam serverar vad som varit. Men det är ännu mer intressant när han serverar det som är.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA