x
Den Svenska Björnstammen : Where's The Music?, Norrköping

Den Svenska Björnstammen , Where's The Music?, Norrköping

Den Svenska Björnstammen : Where's The Music?, Norrköping

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

(Arkivbild)

Promotorn Roger Höglunds debattartikel som publicerades under dagen på GAFFA innehåller ett försvar för recensenterna, men också ett påpekande om att ett powermetal-fan inte ska recensera exempelvis det (stenhårda) dödsmetallbandet Suffocation. Ja, det låter väl rimligt.

Så, varför berättar jag det här. Jo, för att jag har hamnat på en spelning med Den Svenska Björnstammen. Det föll sig så, jag är recensenten på plats på Where's The Music? Konstnärskollektivet är förhållandevis populärt och uppträder dessutom i Norrköping, på hemmaplan. Det ska det ju gärna skrivas om. Men undertecknad är liksom inget fan av elektropop-folk-klezmer-italodisco-ska-trallpop-blipblop-musik. Nu vet ni det.

Det börjar också olycksbådande, septetten kommer in i pyjamasar. Sedan drar de igång en konstig fest på scen, som genast sprider sig till publiken. Va fan är det som händer? Gruppen jobbar i en eklektisk stil som endast är trogen sin eklekticism och festen. Och texterna är av basal natur, buskislika men utan snusk, med en viss lutning åt att de ska gå att skråla. Vilket alla gör, skrålar alltså, bandmedlemmar som publik. Det här med att vara nykter visar sig vara en jävligt dum idé.

Detta är för människor som älskar spex och tycker att universitetstidens "tokigheter", om så det är en innevarande eller passerad period, är eller var "livets bästa tid". Ta mig härifrån. Sju män stuffar runt på scenen och skränar falskt. Publiken dansar vilt, kanske mest till reklamlåten Svalkar Vinden, men det är svårt att avgöra när alla rör sig furiöst konserten igenom.

Ja, vad ska en säga. Konstnärskollektivet har en gård utanför Norrköping där de praktiserar medborgarlön. Det låter ytterst banbrytande. Antagligen en föregångsmodell för hur det måste se ut både nationellt och globalt för att säkra en dräglig levnadsstandard för alla. Det skulle vara intressant att höra mer om det.  

Med musiken är det annat. Den skulle passa sig bäst i vettvillingen Donald Trumps kampanj, som typ ett avskräckande exempel på vad som händer när ett land har "för mycket välfärd".


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA