x
Amanda Bergman: Docks

Amanda Bergman
Docks

Amanda Bergman: Docks

GAFFA

Album / INGRID
Utgivning D. 2016.02.26
Recenserad av
Daniel Andersson

Amanda Bergman har avverkat ett flertal artistnamn, frontar Amason och tar ställning för ett mer jämställt samhälle. Bergman har hittills gjort det mesta rätt. Förväntningarna på hennes första album under eget namn, har utifrån denna bakgrund trissats upp till en nivå som är mer eller mindre omöjlig att infria, men förstasingeln Falcons lyckades med bedriften. Att ta del av detta spår ger en känsla av att stiga rakt mot skyn, genomsyrad av självförtroende och energi, vilket ger en befriande känsla. Skivans andra låt Golden fortsätter på inslagen linje.

Inramningen mattas dock drastiskt efter den starka inledningen – musiken förlorar pondus, intensitet och personlighet. Intetsägande är en passande beskrivning. Det finns inget som griper tag, det är som att Amanda förlorat intresset (texterna känns oengagerade). I slutändan är det rösten som räddar helheten, få har samma kapacitet, men det hjälper inte särkilt mycket. Ett av undantagen är finstämda Sirens, där produktionen skapar en vemodig inramning som passar Bergmans röst. Stillsam pop som ger ett majestätiskt intryck. I övrigt saknas nerv och viljan att övertyga. Musiken låter bekväm.

Ett spår som Flickering Lights kan med lätthet misstas för att vara The War On Drugs och ligger detta i linje med kraven, finns inget att klaga över. Men jag vill ha mer av Amanda Bergman, inte en snygg produktion som kopierar ett befintligt sound. Varför inte gräva djupare i det egna kunnandet? Det fungerar helt okej när ljudbilden påminner om Amason, men det saknas ändå ett par dimensioner. Det förbryllar mig.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA