x
Ghost: Baltiska Hallen, Malmö

Ghost, Baltiska Hallen, Malmö

Ghost: Baltiska Hallen, Malmö

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

När kommer sagan om spöket ta slut? På bara några år har de gått från att vara några förbandsagerande skummisar till ett Grammyvinnande monster som inte ens katolska kyrkan kan stoppa. Hajpen förblir tjockare än asfalt, och en del av framgångsreceptet är att Ghost skapat en akt som alla hårdrockare kan mötas kring. Likt Kiss, ett lekfullt koncept som går långt utanför bara musiken och som har sin helt egna plats på den hårt inrutade kartan över metalgenrer. Nu har de dessutom kommit så långt att de trängt sig förbi murarna ut i folkligheten, något som verkligen reflekteras när en ser sig om i publikhavet. Sällan har en enskild rockkonsert dragit en så icke generisk publik. Hårdrockare från alla läger – emokids, stoners, sleazare och öldrickardrägg trängs med fjortisar, hippies, gothare, hipsters och mamma och pappa. Och varenda en är som förhäxade av Papa Emeritus III och hans gastar.

Om det mot förmodan verkligen skulle finnas ockulta och religiösa mål bakom maskerna måste bandet vara mycket nöjda med vad de åstadkommit. Strax innan sista refrängen i Year Zero skrålar tusentals fans "Hell Satan!" så det ekar från taket, och då ska vi inte tala om allsången i hela svenska folkets nya älsklingslåt He Is som även den handlar om att underkasta sig … gissa vem. Mäktigt så det förslår.

Med små stilfulla medel har Ghost lyckats utveckla sin image och scenshow för att göra varje turné till något nytt. Dekoren och maskerna är mer påkostade och spektaklet känns mer finslipat än någonsin förut. Dessutom har de aldrig haft så många bra låtar att bjuda på som i dagsläget. Papas putslustiga och sexfixerade mellansnack med brytning på latin är ständigt återkommande, nytt är när han halvvägs in kastar av sig påveskruden och blottar sin Draculafrisyr. Snacket hålls på engelska trots att vi befinner oss på hemmaplan, men i slutet av Absolution kan sångaren inte hålla sig och plötslig kommer ett "tusen tack Malmö!" på östgötska ur hans mun. Fasaden spricker lite och väcker tankar om hur hemlighetsmakeriet kommer fungera om tio år.

I det stadiet av sin karriär som Ghost just nu befinner sig passar de fint in på flera olika typer av lokaler och forum, inklusive skivbutiker. Baltiska Hallen är storleksmässigt perfekt, med precis rätt antal biljetter för att sälja slut i sista stund. I övrigt är och förblir innebandyarenan värdelös för konsertarrangemang, åtminstone de där vikten av möjlighet till stämningsskapande är väsentlig. Ljudet är katastrof för alla som inte står runt mixerbordet och takhöjden en nagel i ögat. Dessutom är lokalen onödigt krånglig att röra sig i, med milslånga köer till garderober och den minimala bar där två personer ska servera starköl till tretusen människor. Tur då att framträdandet kan rädda situationen, och att det faktiskt handlar om ett svenskt, frenetiskt turnerande band som vi garanterat får möjlighet att se igen snart.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA