x
Squarepusher: Nobelberget, Stockholm

Squarepusher, Nobelberget, Stockholm

Squarepusher: Nobelberget, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Exakt hur Tom Jenkinson kommer fram till hur musiken ska ta form och uttryck, hur det ska utvecklas och avkodas och presenteras på nytt, är fortfarande en fråga som alltjämt verkar ställas inuti det som ryms under artisteriet förknippat med Squarepusher. Strax över 20 år in i karriären finns det fortfarande outforskade platser för honom att ta sig in i, oprövade metoder för honom att bryta ner och bygga upp igen, okända ljud för honom att manipulera till helt egna med hans tydliga fingeravtryck på. Allt som har med Squarepusher att göra har i stort handlat om att ljudsätta en värld i ständig och hastig förändring, att skapa musik som reflekterar världen som omringar den i all dess tillfälliga skönhet och alltmer ständiga fulhet. Det är en enveten och ihärdig representation av en egen musikalisk resa mellan ett ständigt nyskapande och omtolkande, det är också tungt och hårt och oerhört intensivt.

På två vinklade dukar ställda mot varandra i 90°, med två bord med högar av elektroniska apparaturer och datorer öppna längst upp på toppen, styr Squarepusher sitt angrepp i ljud och bild mot publiken, iklädd vad som ser ut att vara en fäktningsdräkt som är som en tredje skärm: projektionerna mot honom, i centrum skuttandes och viftandes med armarna när han inte har huvudet nere för att kontrollera allt som pågår runt honom, får det att se ut som att kroppen håller på att suddas ut digitalt. Kanterna av kroppen försvinner i svarta glapp medan bilderna öser över honom i lika snabb fart som musiken rasar.

När Squarepusher spelar på Sónar Stockholm är det framför en publik som, förvisso, är en samling av människor på plats av alla möjliga olika skäl, med alla möjliga olika intressen. Men festivalens fullständiga namn, Sónar International Festival of Advanced Music and New Media Art, är som skräddarsydd för artister som Squarepusher, vars konstnärliga uttryck anstränger sig för att sträcka sig förbi det som går att höra till det som går att se och känna. Det teknologiska sökande han genomgår när musiken skapas är det som syns på scen med honom när han spelar, det som hörs är hans tolkning av elektroniskt driven jazz och ravemusik draget i extremer, i futuristisk utbrott och galna takter.

Det är en våldsam och ursinnig orkan av breakbeats och drum and bass, skruvande och skriande synthar som åtminstone till en början bryts av kristallklara melodiska toner, som ljus i ett rasande hav av skuggor och mörker. Så när det inte är tillräckligt att Squarepusher trycker iväg salvor av frenetiskt kraschande gnissel kraschar även basen igång och höjer både volymen och rörelserna i kropparna framför scen. När det inte är tillräckligt att musiken får människor att vibrera och byggnaden att skaka ackompanjeras det av svep efter svep av överlappande hetsigt blinkande och hackande grafik. Det ger lock i öronen att höra basen, det är smått utmattande att ta del av både för öron och psyke. Det är som krigsföring i ljud och bild, i så hög fart och med sådan obeveklig kraft att det känns som att mörbultas konstant i närmare en timme. Squarepusher lever i en fantasivärld där ett digitalt krig har gått alldeles käpprätt åt helvete och förvandlat allt till en teknokratisk mardröm.

Stänkar av värme infinner sig när melodierna sväller mitt i all betonghård kyla men oftast är det så mångbottnat och svårbegripligt, en uppvisning i ljudmanipulation som få kan efterlikna. När stormen avtar försvinner också masken, Squarepusher står på scen med en sexsträngad bas och spelar melankoliska ackord, han slår på strängar och bemästrar instrumentet för att ge frisk luft efter bomberna han släppt, en sorts inblick i vad musiken kanske låter som när sen inte rusar förbi i blixtfart. Det är hisnande att besöka dimensionen Squarepusher lever i, där allt detta kaos går att förstå och där dess beståndsdelar ser så naturliga ut. Men mer än ett besök på en timme är tröttande även för tränade öron och starkare viljor.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA