x
Hudson Mohawke: Nobelberget, Stockholm

Hudson Mohawke, Nobelberget, Stockholm

Hudson Mohawke: Nobelberget, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

När Ross Birchard skapar sin musik har han ett gediget överflöd av platser, stilar, möten i massor att lyfta inspiration ifrån, formge idéer av, komponera till. Nyligen 30 år fyllda har halva hans liv ägnats åt musiken på många olika håll, på lika många olika kanter, och byggt en karriär som dragit åt annorlunda riktningar utan att ännu ha utgjort ett hinder från att hitta ett sätt som matchar hans idéer. Det som ses som hans dagliga jobb, en ständigt arbetande del av producentstaben hos G.O.O.D. Music, skiljer sig inte nämnvärt i utförande men desto tydligare i resultat från solomaterialet som bär namnet Hudson Mohawke.

Det som blev början på hans liv inom musikvärlden, DJ-tävlingsfinaler han scratchat sig till och långa klubbkvällar fyllda av happy hardcore hos Subcity Radio på Glasgow University, har lotsat honom till höjder långt bortom hans hemmaplan men lämnat spår efter sig både i inspelad musik och när det nalkas spelning. 2016 är Hudson Mohawke respekterad och eftertraktad som producent, albumet Lantern vidareutvecklade hans egna ljudbild till att beröra pop och R&B och orkestrala verk, och även live har hans bredd börjat skina igenom ordentligt.

En så gott som perfekt utformad och genomförd DJ-spelning av Hudson Mohawke är ett framträdande och en föreställning som drar i alla musikaliska hörn han bebott, levt in sig i, och gjort till sitt hem. När hans önskade linje verkligen sitter är det urstarkt att ta del av, hejdlöst underhållande och lika vildsint som livligt, en fest ämnad att vara mycket längre nätt och jämnt intryckt i ungenfär en timme, som i varje passerad minut och varje spelad låt visar var hans skapande har sina rötter och var det kommer ifrån. Spelningen på Sónar Stockholm, en av de mest välbesökta och vildaste och svettigaste under festivalens tredje upplaga, är en sorts uppvisning av hur det skulle se ut om Hudson Mohawke jobbade som floorfiller på heltid.

Allt Birchard tycker om och känner kan användas, oavsett genreursprung eller stilhärkomst, blandas på ett sätt som påminner om hans bakgrund som tävlande DJ, innan han blev producent på heltid. Och hur han lägger fram det för en hetsigt glatt gastande publik höjer det till än mer imponerande nivåer för att han idag är en erfaren artist som således vet exakt vad som går att använda var, hur, när, allra bäst. Allt det som är så stilbildande och stilbändande inom det fantastiska skotska kollektivet LuckyMe briserar i luften, alla deras snärtiga och bastunga experiment som gett hiphop och electronica nya sätt att mötas på. Skottlands fascination med hårt pumpande synth-tjock dansmusik och Birchards egna kärlek till hardcore vrider danslåtar till remixade murbräckor, balanserar det luftiga i alla moderna hiphop-beats han hjälpt föra in i musikvärldens vardag.

Just hans roll mitt i hiphopens ständiga utveckling är en som påminns om återkommande över kvällen, den banar väg för att häpnadsväckande låtar trängs mellan allt det mer traditionellt byggt för dansgolv, där oändligt vacker sång och iskalla rapverser turas om att ösas ut tillsammans med rivningskulorna han skapade med för TNGHT. Han finner plats för Warp och deras elektroniska framfusighet för att binda samman musik som i andras händer kan skära sig mot varandra och skapa en obekväm dissonans, där hans egna skrikande trumpeter är lika naturligt hemma som de maximalistiskt lagda linjer han delar med likasinnade kompisar på både LuckyMe och Warp.

Även om Hudson Mohawke vid tidigare besök i Sverige bjudit på spelningar som varit underhållande upplevelser är det egentligen först nu som hans innerliga spelglädje lyst lika starkt som hans ljusrigg, hörts lika högt som hans bas och de där extremt uppstämda synthslingorna, synts lika tydligt som hans avslappnade men fokuserade kroppsspråk. Hudson Mohawke på Sónar Stockholm är dansvänligt, melodirikt, bländande, roligt, själaglatt och spralligt, tungt och mastigt. Hudson Mohawke på Sónar Stockholm är, framför allt annat, en artist som fortsätter att växa, som numera både ser ut och låter som en med ärlig och nyantänd kärlek till alla hantverk han bemästrar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA