x
King Khan & The Shrines: Pustervik, Göteborg

King Khan & The Shrines, Pustervik, Göteborg

King Khan & The Shrines: Pustervik, Göteborg

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Musikscenen svämmas för närvarande över av pålitlig garage, men mitt i detta hav av rusig diststänkt kakafoni står King Khan And The Shrines med några viktiga unique selling points.

1. Frontaren är en karismatisk karaktär.
2. Bandet har en stabil blåssektion.
3. Keyboardisten är en galen man från Frankrike.

Låt oss börja med nummer ett. Här är King Khan. Sprungen ur Montreals garagescen bildade han Spaceshits i mitten av 90-talet och rusade vidare mot nästa projekt, mot Berlin och vidare i rask takt. Samarbetet med kompbandet The Shrines nådde förmodligen sitt klimax med 2007 års What Is?! En skiva som har fastnat någonstans mellan Frank Zappas spexiga Freak Out! och The Brian Jonestown Massacres tidiga sunk-psychedelia. Släng in ett sanslöst Motown-sväng från gulderan och där har du What Is?!. Och King Khans aura kring det, han är en entertainer, det lyser liksom om honom och hans fjäderglada outfits.

Han omringas också av ett blås som inte bara är en fröjd för öronen, utan även ögonen. Ett inslag som ger än mer värme till musiken både live och på LP.

Nummer tre då: herr Fredovitch. Den galne fransmannen. Cirka tio minuter in i spelningen tar han sitt pick och pack (keyboarden alltså) och beger sig ner i publiken. Sen pulsas det runt där under en minut. En annan i bandet styr upp sladden och på något sätt är detta ett fullt naturligt skeende när King Khan And The Shrines håller hov.

Säga vad man vill om kungen som håller i micken, men han omger sig också med showmanmässiga människor, redo att ta över när som helst. Personer som nästan överglänser King Khan himself. Under kvällen överglänser till och med publikklicken längst fram King Khan. Det är rusig dans, euforisk rent av. Och däri finns kanske kvällens halvstora prick i protokollet: verkar inte King Khan lite trött? Lite väl tillfreds?

Inte för att nedvärdera King Khan And The Shrines musik på skiva men live brukar bandet vanligtvis nå nästa nivå. Under den här kvällen är det som att musiken skakar hand med showen och de båda enas kring att "vi låter det stanna vid lagom. Det är okej. Det är onsdag." Och då ska det klargöras att King Khan publikfriar genom att hylla Truckstop Alaska med stänkaren No Regrets, att det i positiv bemärkelse osar kring Bite My Tongue och att bandet får Pustervikspubliken att sätta sig ned och mötas i ett kollektivt jämmer. Bara en sådan sak.

Emellanåt bestämmer sig också det åtta man starka bandet för att slå rekord i maracas. King Khan And The Maracas Madness. Det är underhållande givetvis, men stannar också där. Som ett sug för helgens kommande dimmor.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA