x
Mumford & Sons - Scandinavium, Göteborg

Mumford & Sons, Scandinavium, Göteborg

Mumford & Sons - Scandinavium, Göteborg

Recenserad av Anna Plaza | GAFFA

Det var ett rykte om deras instrumentella talang och unika liveframträdanden som hade en betydelsefull faktor i det som idag är omtalande Mumford & Sons. Det är då inte så konstigt att många korsar land och rike för att ta sig till Göteborg och bandets enda spelning i Sverige sedan Peace & Love-festivalen i Borlänge 2012.

I ett myller av vårklädda musikentusiaster i alla åldrar känner man av denna långa tids förväntan att äntligen få skåda ett av världens just nu främsta liveband och behaga förhoppningarna om att de faktiskt är så bra som man säger.

Till ingens förvåning levererar bandet direkt från den stund de ställer sig på scenen och Little Lion Man, ett av deras största lyriska varumärke, värmer upp den aningen rostiga publiken som trots bandmedlemmarnas uppmanande till att ställa sig upp och dansa inte riktigt än blivit bekväma nog med ett sådant initiativ.

Vad som krävs är lite öppenhet från bandets sida och det är precis vad man snart visar upp i form av White Blank Page som blir något av en förväntad örfil – kännedomen om att den kommer finns, men ändå står man kvar både överraskad och förstummad.

Förutom folkrockens traditionsrika banjo som bandet använde sig flitigt av på sina två första album är deras starka litterära inflytande i låtarna något som man inte lätt går miste om och därför blir det just ballader som denna och Broken Crown som imponerar och ger ett onekligen starkare intryck än det man hör hemma i högtalarna.

Svett rinner, instrument kastas, killarna och deras utökade turnéband ger sitt hela allt och som om det inte vore nog så bestämmer sig frontsångaren Marcus för att ta en löprunda bland publiken i Scandinavium samtidigt som han framför en tveklöst prima version av Ditmas.

Låten från det senaste albumet kanske egentligen inte är särskilt märkvärdig men blir plötsligt betydligt mer intressant när inte bara de med ståplatser men även åskådarna längst bak i arenan får sällskap av bandmedlemmen som nu onekligen skapat en helt unik stämning denna afton.

Och trodde man att detta var en one hit wonder i form av oväntade händelser så trodde man fel, för inte mycket senare försvinner bandet i något man tänker sig snart blir en encore men uppenbarar sig istället längst bort på ståplanen och kör två akustiska nummer som inte bara blir ett otroligt vackert inslag men också en suverän uppbyggnad till kvällens absoluta klimax; I Will Wait.

Det finns nu ingen i byggnaden som inte står upp och Mumford & Sons har bevisat det vi egentligen redan visste; att de är lika bra om inte bättre på scen än skivorna vi lyssnar på online.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA