x
The Kills: Ash & Ice

The Kills
Ash & Ice

Ett mer polerat album som ändå inte glömmer det förväntade rivet

GAFFA

Album / Domino
Utgivning D. 2016.06.03
Recenserad av
Simon Lundberg

The Kills är enligt min utsago ett av världens bästa band. Med Alison Mosshart som frontar och bara skiner av "fuck you"-attityd och med en ljudbild signerad Jamie Hince som innehåller riviga gitarrslingor med lo-fi-elektroniska trummor.

När nya albumet Ash & Ice inleder känns det inte riktigt bekant. Det är lite som att du har en favoritrockbar som har renoverats. Istället för de lite skitiga gitarrerna ser det istället fräscht ut. Obekant. Du vet inte om du gillar det och Doing It To Death.

Sen efter ett tag ramlar skiten ner från taket – och det är helt underbart. Med Heart Of A Dog och Hard Habit To Break förvandlas albumet till det klassiska snyggt smutsiga. Då inser du också att hela det nya och lite renare i kombination med det gamla är en perfekt kombination. Och jag älskar första låten, för nu förstår jag.

På femte albumet lyckas The Kills med den fantastiska bedriften att kombinera fult och snyggt. En renare ljudbild, en snyggare produktion med godbitar av det klassiska soundet av garage och lo-fi.

Att göra det enkla sjukt komplicerat har alltid varit bandets bästa attribut. På låtar som Black Tar, Days Of Why And How, Let It Drop får en smal ljudbild ändå en fet smocka i produktionen och särskilt trummorna. Det låga tempot är en grej som ligger kvar sedan tidigare – och med lågmälda Echo Home slår de till med en fullpoängare. Snyggt.

Albumet fortsätter att växa och det märks att The Kills har hittat hem. Kanske för ett de fått så lång tid på sig att hitta sig själva på nytt. Kanske för Alisons andra samarbete i The Dead Weather. Kanske bara för att de är ett av världens bästa band. 

Är Ash & Ice deras bästa album? Det känns så.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA