x
Kent: Då Som Nu För Alltid

Kent
Då Som Nu För Alltid

Ett avslut som föder tomhet.

GAFFA

Album / Sony
Utgivning D. 2016.05.20
Recenserad av
Daniel Horn

Då Som Nu För Alltid vill inte dra ut på slutscenen. Kents absolut sista album går resolut från punkt till punkt och lägger inga värderingar i något. Här får du materialet; du får stå för känslorna, för åsikterna.

Vi påminns konstant om dåtiden. Men det handlar inte om att sammanfatta vad Kent är och har varit, trots att texterna gärna spelar lyssnaren ett spratt. I förstaspåret och helt lysande Andromeda sjunger Jocke Berg ”Vi var kids i en spökstad”, som en resa tillbaka till Eskilstuna. ”Historia, allting handlar om vår historia” inleder han med i Vi Är För Alltid, och man luras återigen att det hela är en kommentar om Kents plats på den svenska musikscenen. Men i likhet med Dom Andra är det här bara ännu en berättelse om hur lätt du och jag glöms bort och blir till en i mängden, hur unika vi än föreställer oss. Allt går igen, det du hör är bara Jocke Berg som upprepar sig själv.

Den mest typiska Kent-sortin hade förmodligen varit att avsluta storslaget. Låta varje låt växa till monumentala och episka verk samt ta farväl med ett sista spår som typ aldrig vill ta slut. Det torde vara en självklarhet att använda sig av de marscherande takterna i videon där Kent deklarerar att allt snart är över. Men icke, den konfekten snuvas vi på. I samma video hintas det om något maximalistiskt, nostalgiskt och sammanfattande. Och även förstasingeln Vi Är Inte Längre Där – den starkaste singeln sedan Hjärta – förkunnar att något stort är i görningen.

Istället nås man av en snygg och lite för tydlig väg mot målet. Men efter den första besvikelsen har lagt sig tar andra tankar vid. Det ska nämligen visa sig att Då Som Nu För Alltid låtmässigt är det starkaste sedan Röd och egentligen helt utan irritationsmoment. Här är det spåren var för sig som gör jobbet, inte helheten. Elva plåster som snabbt och effektivt dras bort, men likväl innan såren har hunnit läka.

För när emotionella och Girl On Fire-pulserande Den Sista Sången släpper min hand något abrupt, står jag där och känner mig lite lämnad. Är detta allt? Är det slut nu? Tomheten tar vid, sanningen känns.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA