x

Michael Kiwanuka
Love & Hate

Michael Kiwanuka – Love & Hate

GAFFA

Album / Polydor
Utgivning D. 2016.05.27
Recenserad av
Daniel Andersson

Michael Kiwanuka har ingen brådska. Det vilar ett lugn över hans person och musiken följer samma mönster. Det har exempelvis dröjt fyra år att följa upp debutalbumet Home Again. 29-åringen låter sig inte stressas på några plan. 

Kiwanukas andra skiva – titeln Love & Hate ger starka utslag på klyschmätaren – fortsätter att förvalta arvet efter Terry Callier och Bill Withers. Artister som är mer allvar och innerlighet än explosiv soulenergi. Londonartisten är inte en showman som går ner i spagat. 

De nya låtarna ger inte samma känsla av lugna favoriter som tidigare, folkinfluenserna har tonats ner och texterna är mer uppgivna. Kiwanuka har växt upp. Produktionen är proffsig och varierad, ändå är det svårt att engagera sig i låtar som A Black Man In A White World, Falling och Rule The World. Inramningen vilar för mycket på förebilderna, vilket gör att musiken förlorar sin personlighet. 

Öppningsspåret Cold Little Heart är dock bland det bästa som Kiwanuka spelat in; en stillsam George Harrison-gitarr sätter stämningen, körerna får ljudbilden att påminna om en dammig spaghetti-western och sången är klanderfri. Musiken etsar sig fast och en av årets bästa låtar ges möjligheten att breda ut sig över hela tio minuter.

Dessvärre uppnår inte resterande låtar samma nivå. Intrycket stannar vid godkänt, det blir för mycket transportsträckor och trivsamhet. Kiwanuka vill få lyssnarna att känna och uppleva, men för egen del blir det för mycket studiomusik med ultrabegåvade musiker. Det resulterar inte automatiskt i klassiker som Ain’t No Sunshine


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA