x
Space Dimension Controller: Orange Melamine

Space Dimension Controller
Orange Melamine

Ett kärleksalbum till analoga maskiners gutturala ljud

GAFFA

Album / Ninja tune
Utgivning D. 2016.05.27
Recenserad av
Daniel Hånberg Alonso

Det är en sällsam upplevelse att lyssna på Orange Melamine, speciellt ställd i kontrast till Space Dimension Controllers föregående galaktiska funkalbum Welcome To Microsector-50. Här gränsar vi nämligen till IDM, som om en poppig Aphex Twin bestämt sig för att reflektera över 80-talets film och TV-kultur. Brittiske Jack Hamill är minst sagt en eklektisk producent som älskar att handgripligen mixtra med teknik. För att skapa albumet, som han började med när han var 18 år, använde han gamla kassettband han spelade in på och sedan spelade av igen mellan maskiner i olika hastigheter.

Orange Melamine är ett kärleksalbum till analoga maskiners gutturala ljud och ett audiovisuellt landskap från en svunnen tid. Ibland låter det som ett trasigt VHS, andra gånger som snurrande spolar eller magnetremsor som trasslat in sig i varandra. Vad som förvånar mest är hur väl det funkar och hur organiskt det låter. Spolningen i Leader-1 låter nästan som vattensorl. Nu kanske en får intrycket av att det bara är en skiva full av reverbljud, knasiga effekter och samplingar från 80-talets popkultur, inte alls. Han väver det samma till något som nästan skulle kunna kallas poppigt.

Space Dimension Controller har alltid varit intresserad av narrativ – att berätta historier. Hur fragmentariskt och glitchigt Orange Melamine än är så finns det ett överhängande nostalgiskt ark över albumet. Att Jack Hamill även släpper ambient under namn RV/LV förvånar inte alls när man hör de fluktuerande tonårsminnena släppas loss i 13 låtar. Lättillgängligt är det inte alltid, men det finns definitivt en charm över denna excentricitet som är avväpnande.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA