x
Ojämnt fördelad scenenergi till finfin hair metal

Eclipse, Sweden Rock Festival 2016

Ojämnt fördelad scenenergi till finfin hair metal

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

(arkivbild)

Inom hårdrockskulturen är det ofta viktigt att vara så äkta som möjligt, och det är ingen hemlighet att fansen anser hårdrock vara definitionen av äkta musik. Vad är då motsatsen? Troligen Melodifestivalen. Att som hårdrocksband ställa upp i nämnda tävling kan alltså sätta mycket på spel – samtidigt är det få musikälskare som är så öppensinnade som den typ av publik vi hittar på Sweden Rock Festival. Och varför inte, så länge musiken är bra så är den bra?

Eclipse påminner inte så lite om ett annat band som varit involverade i Sveriges största musiktävling. Sångaren Erik Mårtensson både sjunger, rör sig och ser ut som Erik Grönvall i H.E.A.T. Receptet är det samma, hair metal med en touch av AOR, hårdrock och mycket attityd. Stort fokus ligger på melodier, refränger och spelglädje.

Bandets material är finfint och lämpar sig ypperligt för festival, men Eclipse lyckas inte få med sig publiken till hundra procent. Kanske beror det på att materialet är lite väl generiskt, och en hade önskat sig en mer jämt fördelad scenenergi. Erik tillsammans med trummisen Philip Crusner ligger bra mycket högre än sina två kollegor. Att inte avsluta med Runaways visar sig också vara något av en miss, då i synnerhet den yngre delen av publiken lämnar med en kvart kvar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA