x
En hypnotiserande häxakt med dansande skelett

Tribulation, Sweden Rock Festival 2016

En hypnotiserande häxakt med dansande skelett

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

(arkivbild)

Framgångsreceptet med dessa nattens barn är nog inte helt långt från några andra svenskar som Tribulation agerat förband till den senaste tiden. Precis som hos Ghost ligger det genialiska i att blanda stundtals väldigt lugn och melodisk musik med stämning fylld av melankoli och mystik. Kvartetten har dock dragit upp hårdhetsnivån på musiken några snäpp högre än sina kollegor, och huvudparten av musiken är rejält brutal, rent av black metal. Något som blir ännu tydligare på en konsert som kvällens.

En speltid strax innan midnatt i Rockklassikertältet är helt perfekt för Tribulation. Mörker är nästan ett måste för att ge musiken den inramning den förtjänar, hur mycket rökelse de än eldar på scen. Mellansnack är helt utelämnat – här handlar det bara om att skapa en så dunkel atmosfär som möjligt. Något som också skiljer bandet från många gelikar är scennärvaron. För hur häftigt är det egentligen att stirra ner i golvet i en timme? Bandets båda gitarrister vrider och vänder på sina taniga kroppar som två dansande skelett, och skapar en känsla över att det är någon sorts häxakt vi bevittnar. Spelningen är definitivt dagens mest hypnotiserande, och när det plötsligt är slut känns det som att det precis har börjat. Vilket land tog de oss till egentligen?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA