x
Flummigt värre med årets coolaste bokning

Hawkwind, Sweden Rock Festival 2016

Flummigt värre med årets coolaste bokning

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

När spacerockens nummer ett spelade på Sweden Rock Festival för fem år sedan kändes det nästan osannolikt att Dave Brock stod där med livet i behåll, två månader innan sin 70-årsdag. Men trots så pass många medlemsbyten att listan fått en egen Wikipedia-artikel är han nu tillbaka, fem år äldre med ytterligare ett nytt album i bagaget. Hawkwind lever och frodas, nästan 50 år in i karriären. Sist fick bandet en speltid på en mindre scen och paketerade passande nog ihop musiken med ljusshow och dansare. I år blir det istället en solig eftermiddagsspelning, och naturligtvis har de placerats på den estrad som under årets upplaga av festivalen döpts till Lemmy Stage. Ikonen fick sparken ur Hawkwind på 70-talet men föräras naturligtvis med en hyllning av excentriske sångaren Mr Dibs.

Det är en märklig skara att beskåda, både på och framför scenen. Publiken består till stor del av pensionärer i poncho, och det är ett under att bandet kan bjuda på ett så samspelt groove med tanke på hur isolerade de är från varandra på scen. Richard Chadwick röjer bakom trumsetet som om han befann sig i ett helt annat sällskap. Dave Brock håller låg profil under en keps när han inte berättar om sina omplåstrade fingrar, ett resultat av en hundklippning som gick snett. Niall Hone spatserar mest omkring när han inte skjuter ut laserljud med sin synthborg, och Mr Dibs pendlar mellan att mässa fram mantran om rymden och att kolla på sin mobiltelefon. Flummigt värre.

Hawkwind är på många sätt årets coolaste bokning. Ett riktigt kultband, alltid fascinerande att beskåda live. Setlisten består till största del av låtar från senaste skivan, men här är jam och spejsad atmosfär viktigare än låtval. Många yngre festivalbesökare lär ha fått sig en tankeställare om de passerat under Hassan I Sahba, där Dibs väser fram "hasisch, hasisch" till en fondvägg av regnbågsmönster och cannabislöv.  Strax innan avslutande Silver Machine börjar människor omkring mig peka mot himlen, och när jag lyfter blicken reser sig håren på hela kroppen. Över området seglar en majestätisk rovfågel, och för en sekund dyker det upp en barnslig tanke om att det är bandet som släppt ut en hök. Den sannolikheten känns väl ganska låg, men oavsett blir det en nästan overklig krydda till festivalens kanske mest utstickande konsert.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA