x
Underhållningsfaktor som slår kollegorna på fingrarna

Gamma Ray, Sweden Rock Festival 2016

Underhållningsfaktor som slår kollegorna på fingrarna

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

För Kai Hansen har hårdrock alltid handlat om minnesvärda melodier. Oavsett om det gäller ballader, speed metal eller en episk tolvminutare ska publiken alltid kunna nynna med i minsta riff, och gitarristen skäms inte för att återvinna både sina egna och andras musik gång efter gång. Mannen som började sin karriär i Helloween och uppfann power metal (den sorten utan drakar) firar nu 25 år med Gamma Ray. Detta med en setlist framröstad av fans, bestående endast av favoriter. Tack och lov, för de senaste tio åren har tyskarna producerat fler gäspningar än framtida klassiker.

Upplägget är såklart perfekt för en festivalspelning där tiden är något knappare. Inleder gör låtar från bandets två första album, och under de kommande 90 minuterna följer såväl några nyare guldkorn som Helloweens I Want Out. Ingår gör också ett smakfullt medley bestående av Rebellion In Dreamland, Heavy Metal Universe och ytterligare en Helloweenlåt, 30 år gamla Ride The Sky.

Sedan ett år tillbaka har Kai Hansen för första gången sedan 90-talet klivit bort från mikrofonen till förmån för nya sångaren Frank Beck. Anledningen sägs delvis vara Hansens kedjerökning, men även det faktum att han saknat friheten att röra sig på scen. Något han minst sagt verkar njuta av, precis som sina oerhört kompetenta kollegor. Årets festival har ett rejält utbud av power metal-relaterade storheter, och vad det gäller underhållningsfaktor slår Gamma Ray alla de andra på fingrarna. Att kämpa om publiken med ett återförenat The Hellacopters är tufft på svensk mark, men folkmassan tycks växa för varje låt som går. Den som påstår att hen inte haft kul med Gamma Ray ikväll far med osanning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA