x
Daniel Romano: Mosey

Daniel Romano
Mosey

Mindre country, mer pop och en fantastisk, filmisk inramning

GAFFA

Album / New West
Utgivning D. 2016.05.27
Recenserad av
Emil Viksell

Musikkritiker, och musikentusiaster som känner ett behov av att verbalisera och rationalisera sitt musiklyssnande, vänder ut och in på sig själva för att formulera träffande och kreativa utlåtanden när de ställs inför artister såsom Daniel Romano och Sturgill Simpson.

Men sanningen är ju bara den att de låter förbannat bra, helt enkelt. Vissa artister slår an något, har ett slags handlag som är alldeles självklart. Precis som med författare som skakar om, eller vad som helst av konstnärlig kvalitet. När upphovspersonen tar tydlig sats framåt tack vare att hen känner aktuell historietradition så pass väl, så blir det liksom bara bra. Och har man lyssnat och lyssnar mycket på musik och inte styrs av någon genretyranni så klingar den hybridform av country, som ovan nämnda artister företräder, förtjusande.

Kanadensaren Romano kan sin country och americana, det har han visat på tidigare album. Den här gången placerar han systergenrerna i 60- och 70-talets Bob Dylan-rock, och i pop lite så där i allmänhet. Samtidigt som plattan har en fantastisk, filmisk inramning värdig någon pajig westernrulle.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA