x
The Avalanches: Wildflower

The Avalanches
Wildflower

Turntablism-tokarna dansade en sommar

GAFFA

Album / XL
Utgivning D. 2016.07.08
Recenserad av
Daniel Horn

Här har vi ett klassiskt exempel på när myten blir större än musiken. Det skulle ta hela 16 år för The Avalanches att följa upp sin sönderälskade debut. Och strax efter det direkta glädjeruset följer den fadda eftersmaken. Bandet sågas för ett händelselöst DJ-set på Primavera, deras första singel låter The Avalanches (inte okej för vissa). Det är som att gemene människa räknar med något mer än musik eller kanske en helt ny genre. För varför annars denna utdragna process?

Men precis så fungerar förväntningar, inga konstigheter. Det handlar ändå om 16 år och förhoppningar som har grusats gång på gång. När man väl når själva resultatet, musiken, 21 spår, sätts liksom allt på sin spets. The Avalanches är tillbaka och de kommer att dansa en sommar. Frågan är vad som händer efter det.

Wildflower är inget nytt experiment. Det är som att tiden har stått stilla där i Melbourne. I vanlig ordning är fokuset på svänget, på stråkarna, på knastret, på rhymes som strålar av chosefri attityd, på stompig old school-hiphop. Det hela blandas som i en torktumlare och resulterar i ditt soundtrack för årets varmaste dagar. Som en Since I Left You 2.0.

För även om det mest rimliga är att se framåt går det inte att sudda bort debutens betydelse. Ett verk som i ärlighetens namn inte är något mästerverk, men samtidigt bär på något av det vackraste som har kommit ur turntablism. Och med åren har den nått kultstatus, mycket beroende på att uppföljaren aldrig ville komma. När den så nu är här står det svart på vitt att The Avalanches gör det enda rätta. Det är okonstlat, det är en kärleksförklaring till musiken som vill förmedla glädje mer än något annat. Och det stannar också där.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA