x
Lars Winnerbäck: Granit Och Morän

Lars Winnerbäck
Granit Och Morän

När världen fortsätter att rotera kan du bara stå stilla en viss tid

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2016.06.17
Recenserad av
Jonathan Bengtsson

Freddie Wadling sa en gång för längesedan: "Det finns så många där ute som hatar dig, som skulle gadda ihop sig och köpa en tårta om du dör".

Lars Winnerbäck är poetiskt avskydd av alla som inte högaktar honom. Vissa artister framkallar bara den dynamiken; du tycker att de bör avrättas, du tycker att de förtjänar en kyss. Ett däremellan existerar inte, och det finns något fint i det. 

Att den molokna Linköpingsbarden klyver opinionen är lätt att förstå – å ena sidan är han oanständigt ytlig. Å andra sidan är han direkt skicklig på att skriva melodier utan motstånd. Hans texter har den bredaste av träffytor, den brutna 14-åringen kan för en stund känna sig uppfylld, den 54-åriga frisören som om hon inte längre behöver sin träliga man. En värre människa hade kanske sagt att Lars Winnerbäck berör dem som inte vet bättre. Frisören hade sagt att han förstår henne.

Exakt sex låtar in i Granit Och Morän landar emellertid en insikt: inget av det jag tidigare sagt om Winnerbäck är längre korrekt. Artistens 15:e album låter som innan. Här finns smålarmiga rockarrangemang, vemodigt anstruken popcountry och dramatiska, symboltunga betraktelser.

Men när världen fortsätter att rotera kan du bara stå stilla en viss tid – sen måste du ut i vinden och skrika och svinga igen. Lars Winnerbäck har i Granit Och morän, i sin uppenbara rädsla för att laborera med någonting annat än det redan beprövade och trygga, nått en ny avsats i sin karriär: Nu är han omöjlig att hata, lika omöjlig att älska. Tårtan får han köpa själv.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA