x
Variationssugen Mwuana är bäst när han håller sig till trap

Mwuana, Countdownscenen, Roskildefestivalen

Variationssugen Mwuana är bäst när han håller sig till trap

Recenserad av Joel Larsson | GAFFA

Trap. Rapvärldens kallhamrade semi-emo-musik med mörk estetik. Mwuana är Sveriges främste rappare i genren, vilket gör det något förvånande att han startar sin premiärspelning på Roskildefestivalen med att köra några nya låtar som ligger mer åt det lättsmälta hållet med en old-school-touch. Det är mjukt dansant med clean sång från rapparen, som i mellansnacket själv lägger vikt på att han är mer än bara trap. I mina öron blir det dock lätt lite segt, och det är för lite show på scenen, för lite energi, för att Mwuana ska klara av att bära upp den här stilen på enbart sina axlar. 

När allt kommer omkring är det ju faktiskt bara Mwuana och hans DJ på en i övrigt helt tom scen, så när som på en backdrop av skärmsläckarkaraktär. Det är ett extremt minimalistiskt framträdande som publiken bjuds på, och det tjänar inte på att det äger rum mitt på dagen. Dessutom så gillar ju jag när Mwuana gör trap. Det är också tydligt vad publiken vill ha. Hits. Och de kommer också, så småningom.

Någonstans i mitten av showen, med start med låten Toppen med sin oemotståndliga nanana-hook levererar Mwuana en hitkavalkad som når sin kulmen med encorenumret Marrathon. Halva låten består i princip av Mwuana som säger "springer Marrathon", men det gör absolut ingenting. Det är här som hela Mwuanas liksom obefintliga scenshow faktiskt fungerar. Det är det här som han gör bäst.

Basen bygger backdrop, publiken blir bakgrundsdansare. Alla kan sjunga med, och alla kan göra den enkla trapdansen där man liksom juckar fram och tillbaka med studs i knäna, svänger på armarna fram och tillbaka framför kroppen och gör oklara tecken med fingrarna mot scenen. Mwuana är på topp, supertajt i sin leverans av rhymes. Det är perfekt i all sin okonstlade enkelhet, och den starka avslutningen kan nästan väga upp den slöa inledningen.

På Roskilde söker Mwuana nya uttryckssätt vid sidan av sin redan starka trap, men han behöver lägga till något till framträdandet för att komplettera det hela. När Mwuana är som bäst blir jag transporterad till platsen som han rappar om. Idag var bara hälften av konserten så pass bra. Resten kändes som en testplats för Mwuanas nya old-school-stil.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA