x
Psychic Ills: Inner Journey Out

Psychic Ills
Inner Journey Out

Lunkar på mellan Spiritualized och Mazzy Star

GAFFA

Album / Sacred Bones
Utgivning D. 2016.06.03
Recenserad av
Daniel Horn

En stor del av 90-talet besmyckades och befläckades med segt svepande toner till stadig orgel. Emellanåt blev resultatet oerhört medryckande och inbjudande (läs Spiritualized), ibland blev det för ältande för sitt eget bästa (läs Mazzy Star). Oftast var det band från de brittiska öarna som ville slå varandra på fingrarna i vem som kunde dra ut på en ton längst. På senare år kommer ett av de största tonförlängarna från New York.

Psychic Ills har spridit sin klaustrofobiska psych sedan 2003, men hela tiden vågat utveckla sitt sound. Om 2006 års Dins var en tät ekoindränkt historia är bandets senaste alster en resa till säg Glasgow eller London, 1992. Det är som att duon har lagt ner den dödfödda idén om att försöka skapa något nytt för att helt omfamna det sista unika som föddes ur den nu för tiden löjligt breda psykedeliska fållan. Gott så, för ibland vill man ju bara påminnas om tidigare storheter. Nu för tiden låter Psychic Ills som en blandning av ovan nämnda slöa rymdrockare. Sött och salt, med godkänt resultat.

Ett extra plus i kanten dock att gruppen numera inte tar sig på så jättestort allvar. Raden ”I don't drink Coca-Cola anymore / I don't drink it, it's keeping me up 'til four” i Coca-Cola Blues är härligt avväpnande om något.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA