x
Om ingen älskar dig, så älskar jag dig

Anderson .Paak, Apolloscenen, Roskildefestivalen

Om ingen älskar dig, så älskar jag dig

Recenserad av Joel Larsson | GAFFA

Om ingen älskar dig, så älskar jag dig. Det låter som något som Jesus skulle kunna ha sagt. Jesus kunde förmodligen också arbeta en publik minst lika bra som Anderson Paak. Men frälsaren kunde inte, vad jag vet i alla fall, spela trummor som Anderson Paak. Anderson Paak ler nästan hela tiden. Och när han ropar åt publiken att ”if nobody loves you, I love you right here”, så hörs det att han menar vad han säger. Under sin läskande jazz-rockiga hiphop-spelning rör han sig från trumsetet till mikrofonstativet några gånger, alltjämt sjungande och rappande, och lyckas hela tiden hålla publiken i gungning. Publiken får både hiphop-bangers och instrumentala utsvävningar.

En höjdpunkt är låten Carry Me, som på ytan är en hyllning till de ikoniska basketdojorna Air Jordan, men även en vädjan om att få psykisk lyftkraft från en mamma som försvann. Den som bara vill dansa, dansar. Med Paaks tydligt uttryckta välsignelse, därtill. Men den som sluter ögonen och lyssnar på texten får en annan, sorgligt känslosam upplevelse. Hela spelningen är mångbottnad på det här sättet. Mycket är nog tack vare att materialet är så bra från början, för debuten Malibu är en av årets bästa hiphop-skivor, och det blir ännu bättre live.

Bandet som Paak har med sig, The Free Nationals, ger ordentligt med karaktär till bakgrundsmusiken på ett sätt som en ensam DJ inte kan. Just Anderson Paaks luftiga och lättfotade hiphop gör sig väldigt fint med den här ensemblen. Det ger dessutom rapparen chansen att ytterligare lätta upp stämningen med lite skämtsamt bråkande med bandmedlemmarna. Humöret smittar av sig på publiken, som rör på höfterna, skrattar och dansar av hjärtans lust. Alla verkar ha det jävligt trevligt helt enkelt, och det kanske låter simpelt, men att kunna förmedla den känslan genom en konsert är en sällsynt gåva.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA