Fokus på prestation med femmans växel i

Silvana Imam, Roskilde Festival

Fokus på prestation med femmans växel i

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

(arkivbild)

Silvana Imam får starta i motlut, hon har visserligen fått torsdagen, en av Roskildes bättre dagar men tiden 13:00 är svårjobbad. Många ser ut att precis fått i sig en återställare eller dagens första öl. Himlen är, för att göra lutningen ännu brantare, grå och regnet duggar ner. Förutsättningarna till trots, det hindrar inte Silvana från att starta med hög växel i, hon inleder passande nog med Storm, rappar ”Fult väder här men låtsas att det är soligt”. Det låter först lite skränigt, som att högtalarna är lika frusna som vi. Fler nummer från nya albumet följer, det är snabba byten mellan låtarna och till en början inget mellansnack, en effektiv livemetod i vissa fall, men här känns det som att publiken inte riktigt hänger med. Kanske är det så, att det i Silvanas huvud finns en noga uppritad idé om hur spelningen ska genomföras, ett prestationsfokus som givetvis behövs men som också måste balanseras med glädjen att vara här och nu – och bästa Silvana var är du? Pausa musiken, slå ner på takten, vi kräver inget av dig. Det räcker att du är här, prata med oss en stund.

En kvart in har det fyllts på med mer folk. En jämställd publik sett till kön och som alltid på en Silvanaspelning (undertecknads erfarenhet) finns det ett och annat spån. Oftast är dessa spån män. Män som på ett förlöjligande sätt härmar hur hon låter eller hur hon rör sig, män som stirrar uttryckslöst och går efter två minuter. Män, som i fallet på dagens konsert, hellre klunsar om vem som ska köpa öl än ger vad som sägs på scen uppmärksamhet. Silvana rappar om att måla regnbågsfärger över Sverige, om att måla regnbågsfärger över Danmark, om att måla regnbågsfärger över Norge. Det låter fint, det låter som det behövs nu och för all framtid, men en annan tanke är nog så lockande: att kasta en färgburk i huvudet på varenda sketen man som inte respekterar kvinnor eller lyssnar på Silvana Imam.

Det är tydligt att hon vill ge mest bränsle till sitt nya material men vi får även äldre kraftpaket: Imam, Tänd Alla Ljus, Svär På Min Mamma. Den sistnämnda får upp flest händer i luften. Hon meddelar att Väck Mig När Ni Vaknat är sista låten och ett vemod ackompanjerat av spöregn breder ut sig när sången är slut, men så händer något, Silvana river av två extranummer till: För Evigt och Knark. Publiken kvicknar till på riktigt, branten planar ut och harmoni infinner sig. Vi vandrar tillsammans med Silvana nu istället för att se henne köra fort och förbi. En rosa regnponcho lyser starkast bland allt det grå, på ryggen står det kærlighed med tjocka röda bokstäver. Känn dig tillräcklig Silvana och unna dig en lång prestationsledighet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA