x
Tusen historier om glädje och tårar

Lukas Graham, Bråvalla Festival

Tusen historier om glädje och tårar

Recenserad av Sophia Magasanik | GAFFA

Lukas Graham är historieberättare. Varje låt som trollbinder publiken har en berättelse och en svärta som förstärks av den poppiga kuliss som är bandet och personen Lukas Graham.

Trots det gassande solskenet väljer bandet att gå ut med en väldigt mörk och mjuk ballad. Och det funkar. För med Lukas Graham, både som person, band och fenomen, är nyckelordet just “kontraster”. Låten You’re Not Theres textrader “I never got to say goodbye / I wish I could ask för just a bit more time” bjuder snarare upp till en leende allsång, än tårar.

Bandets sound är lättöversatt från skiva till festivalspelning, och publiken följer Lukas varje steg. I det publikflörtande mellansnacket där han pratar charmerande knackig svenska exploderar Junoscenen av skratt, och i det andra mellansnacket, då Lukas Graham pratar om sin pappa som gick bort för ett par år sen, är det inte ett öga torrt. Men vad som hade kunnat sluta i 2 000 personer som stod och grät tillsammans på en blöt åker i Norrköping, vänder bandet Lukas Graham direkt till vad som känns som en varm sandstrand klockan fem på morgonen på någon paradisö i Sydamerika. Att de också spelar varenda älskvärd hit de har gör ju inte saken sämre.

Att vara på Lukas Grahams konsert är som att se på en film som är så bra att du känner dig som en del av handlingen. Lukas avslutar hela spelningen med att sjunga “I know I got a lot of love”, för att sen sträcka ut mikrofonen till en publik som möter honom med ett jublande “And a happy home!”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA