x
Trollbinder endast den frälste

Volbeat, Bråvalla Festival

Trollbinder endast den frälste

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

Michael Poulsen och hans tre musketörer är ett utmärkt exempel på hur framgångssagor inom musikindustrin förekommer även idag. Det kommer kanske aldrig något nytt Beatles eller Zeppelin, men Volbeat har visat världen hur ett band kan explodera från en liten klubbakt till ett självklart dragplåster på de största festivalerna. Inte minst i Sverige, där de 2014 blev ett av de första unga banden som fick äran att headlajna Sweden Rock Festival.

Få av årets band är lika välrepresenterade vad det gäller tröjor, men publiken är faktiskt något mindre än väntat. Eller så är det bara i jämförelse med Rammstein och Tenacious D, där det finns en faktor av "något man måste se" som lockar slentrianbeskådare. Volbeat bjuder visserligen på eld, fyrverkerier och ruskigt bra ljud, annars händer det inte särskilt mycket som kan trollbinda någon annan än den redan frälste. De nästintill identiska låtarna måste live smälta ihop även för inlyssnade, och runt 20 nummer rockabillymetal levereras koncist utan krusiduller. Det är fullt ös komplett med Hetfielskt wailande.

Utan att vara allt för elak känns kvartetten lite som hårdrock för folk som inte gillar hårdrock. Kanske för att flera element är hämtade från andra världar, och kategorin Elvisfans känns som en tacksam målgrupp att fiska efter. Elitisten i mig kan inte låta bli att gnissla tänder, men å andra sidan är jag glad över allt som fördelar utbudet av pop, house och rock rättvist på Bråvalla. Mot slutet skrämmer pissregnet bort delar av publiken, men danskarna levererar sin grej i stort sett klanderfritt. Då finns det inte mycket mer att gnälla på än en viss dag på jobbet-faktor och att musiken råkar vara kass.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA